# Marcel Breuer – från spjälstol till Madison Avenue

> Marcel Breuer (1902–1981) gick från snickeriverkstaden vid Bauhaus till stålrör, plywood och arkitektur, med Wassily, Cesca, Long Chair och Whitney-museet.

Källa: https://designklassiker.se/designers/marcel-breuer/ · Porträtt av Christian Rosberg på Designklassiker · Publicerad 12 oktober 2026 · Uppdaterad 12 oktober 2026

Prototypen till [klubbfåtöljen B3](https://designklassiker.se/produkter/wassily-stolen/) byggdes med hjälp av en rörmokare. Marcel Breuer hade samma år, 1925, blivit ung mästare i Bauhaus möbelverkstad i Dessau, och han hade sett hur hans egen cykel förenade styrka, lätthet och nytta. Bauhaus-Kooperation, där Bauhaus-Archiv och stiftelserna i Dessau och Weimar samarbetar, räknar fåtöljen som den första stålrörsstolen ritad för hemmet. I dag bär den ett namn den inte hade då: Wassily. Ungraren från Pécs blev aldrig kvar länge vid ett material. På tretton år gick han från ek till stålrör, från stålrör till aluminium och från aluminium till formpressad plywood. Sedan blev byggnaderna huvudsaken, med ett museum på Madison Avenue och den amerikanska arkitektföreningen AIA:s guldmedalj. Mellan Weimar och Manhattan låg Berlin, Budapest, London och Harvard.

## Bakgrund

Pécs i dåvarande Österrike-Ungern är staden där Marcel Lajos Breuer föddes den 21 maj 1902. En gata där bär i dag hans ungerska namn, Breuer Marcell. Han lämnade staden 1920 med ett stipendium till Konstakademien i Wien, men stannade där bara en kort tid. Samma år började han vid Staatliches [Bauhaus](https://designklassiker.se/stilar/bauhaus/) i Weimar, skolan som [Walter Gropius](https://designklassiker.se/designer/walter-gropius/) ledde.

Bauhaus-Kooperation anger studietiden till april 1920–mars 1925. Breuer gick Johannes Ittens förberedande kurs, Vorkurs, och valde sedan snickeriverkstaden, där han enligt Vitra Design Museum var lärling 1920–1923. Han var alltså snickare innan han blev något annat, och den skolningen följde med honom in i metallen.

Till försökshuset Haus am Horn i Weimar gjorde han 1922–23 inredning och möbler, och huset visades vid den första stora Bauhausutställningen 1923. Där stod spjälstolen, Lattenstuhl, som han hade ritat året innan.

![Marcel Breuers spjälstol Lattenstuhl ti 1a i ljust trä med orange dukar som sits och rygg, i en museisal](https://designklassiker.se/wp-content/uploads/2026/10/marcel-breuer-spjalstolen.jpg)
*Spjälstolen Lattenstuhl ti 1a, ritad av Marcel Breuer 1922. Exemplaret i Bauhaus Museum Weimar är daterat 1924. Foto: Sailko / Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0*

1925 blev han Jungmeister, ung mästare, och chef för möbel- och snickeriverkstaden i Dessau. Året därpå gjorde han inredningarna till den nya Bauhausbyggnaden och mästarhusen. Stålrörsmöblerna behövde en tillverkare, så 1926–27 grundade han Standard-Möbel i Berlin tillsammans med Kálmán Lengyel. Breuer sålde sin andel till Lengyel efter ungefär ett år, och i april 1929 gick firman till Thonet. Thonet hade tillverkat böjträmöbler sedan mitten av 1800-talet, bland dem [stol nr 14](https://designklassiker.se/produkter/thonet-nr-14/) från 1859.

Enligt Victoria and Albert Museum skar det sig med Gropius om möblerna: Breuer sade upp sig i april 1927, men stannade till slutet av följande termin. 1928 lämnade han Bauhaus och öppnade arkitektkontor i Berlin. Många av projekten blev aldrig byggda, och han levde på inredningar och möbler. 1930 ställde han ut tillsammans med Gropius och Herbert Bayer i Deutscher Werkbunds avdelning på Salon des Artistes Décorateurs i Paris. 1932–33 ritade han aluminiummöbler i Zürich, och 1933 flyttade han kontoret till Budapest.

I London från 1935 arbetade han i kompanjonskap med arkitekten F. R. S. Yorke – Gane’s Pavilion i Bristol 1936 är ett av deras gemensamma projekt – och ritade plywoodmöbler för Isokon Furniture Company. 1937 emigrerade han till USA, där han på Gropius initiativ blev lärare i arkitektur vid Harvard Graduate School of Design i Cambridge, Massachusetts. De två drev ett gemensamt arkitektkontor 1937–1941. Därifrån kom bland annat Gropius hus och Breuers eget på Woods End Road i Lincoln, Massachusetts.

1941 startade Breuer eget kontor, och 1946 flyttade han det till New York. Där tog arkitekturen över: modellhuset i MoMA:s trädgård 1949, UNESCO:s huvudkontor i Paris tillsammans med Bernard Zehrfuss och Pier Luigi Nervi (färdigt 1958), en hundraårsplan för benediktinerklostret Saint John’s i Collegeville, Minnesota, med Hamilton Smith, och Whitney-museet på Madison Avenue. 1968 fick han American Institute of Architects guldmedalj. Han dog i New York den 1 juli 1981, 79 år gammal.

## Designfilosofi

Breuer ville att man skulle se igenom en fåtölj. ”I was very much engaged in the transparency of the form” – jag var mycket upptagen av formens genomskinlighet – sade han enligt [Knoll](https://designklassiker.se/varumarken/knoll/), som tillverkar B3 i dag. Victoria and Albert Museum beskriver samma mål: en skelettlik geometri där ram och klädsel är skilda åt, så att rummet och ljuset kan flöda genom möbeln. Med det bröt han med den traditionella klubbfåtöljen. Knoll säger att han skalade ned den till dess grundlinjer.

Stålröret hade praktiska argument också. Det släta röret var lätt att hålla rent, och hygien var en central fråga för modernismen. Det var starkt och lätt, och det hade Breuer sett på cykeln: enligt Knoll inspirerades han av hur stålröret böjdes ”like macaroni” till cykelramar.

Men det fanns en motsägelse i stålrörsmöblerna. De såg ut som maskinprodukter, och de flesta gjordes för hand i små serier. Stolen B5 från 1926–27 var tänkt för standardisering och krävde ändå mycket handarbete, och Standard-Möbel var ett litet företag som inte gick med vinst. Formen lovade industri. Verkstaden levererade hantverk.

Materialen skiftade snabbt. Spjälstolen från 1922 var byggd i ek. Från 1925 var det stålrör. Breuer försökte göra stolen B33 i aluminiumrör, utan att lyckas, och 1932–33 ritade han aluminiummöbler för en schweizisk fabrik. I London översatte han samma form till formpressad plywood, påverkad av [Alvar Aaltos](https://designklassiker.se/designers/alvar-aalto/) formpressade möbler och av en brittisk smak som föredrog trä framför metall. Linjen följde med. Materialet byttes.

Thonet beskriver skrivbordet S 285, som företaget daterar till 1935, som ett möte mellan konst och teknik i Bauhaus anda, där den utbildade snickaren förenade kunskapen om stålrör med erfarenheten av inredning. Beskrivningen passar mer än skrivbordet. Breuer var en snickare som ritade i metall, och i S 285 syns det: skivorna och lådorna i trä tycks sväva i stålrörsramen.

## Centrala verk

### Spjälstolen Lattenstuhl ti 1a (1922)

Spjälstolen är snickeri, ritad 1922 när Breuer fortfarande var lärling i Weimar. Exemplaret i Art Institute of Chicago, tillverkat 1923–24, är av brunbetsad ek med dukar som sits och rygg. Namnet säger hur den är byggd: Latten betyder ribbor, och stolen är ett system av raka ribbor där konstruktionen ligger helt öppen. Thonet räknar De Stijl och konstruktivismen till Breuers tidiga influenser, och en annan trästol som han ritade samma år beskriver Victoria and Albert Museum som starkt påverkad av den nederländska De Stijl-gruppen, särskilt Gerrit Rietvelds möbler. Spjälstolen stod i försökshuset Haus am Horn vid Bauhausutställningen 1923. Den tillverkas inte i dag; exemplar finns i Art Institute of Chicago, Bauhaus Museum Weimar och Museum für Angewandte Kunst i Köln. Den är mindre känd än stålrörsmöblerna men förklarar mer av dem. Tre år senare byggde Breuer en lika öppen ram, med klädseln som en egen del, i stålrör.

### Klubbfåtöljen B3, Wassily (1925)

Fåtöljen som i dag heter Wassily hette B3 när Breuer ritade den i Dessau 1925. Den är en ram av böjt stålrör där klädseln är skild från ramen, och prototypen gjordes med hjälp av en rörmokare på orten. Wassily Kandinsky såg den samma år och berömde den, och fåtöljen användes i Kandinskys, Gropius och László Moholy-Nagys bostäder. Namnet kom först på 1960-talet, när Gavina i Bologna började tillverka den. Knoll köpte Gavina 1968 och har tillverkat fåtöljen sedan dess, med Knolls logotyp och Breuers signatur instämplade i ramen. Under Bauhaus-åren gjordes den i små serier, mestadels för hand, trots att formen antydde maskin och massproduktion.

### Stolen B32, Cesca (1928)

Breuer ritade [B32](https://designklassiker.se/produkter/cesca-stolen/) i Berlin 1928. Stolen är fribärande, den saknar bakben, och den har en invecklad upphovshistoria. [Mart Stam](https://designklassiker.se/designer/mart-stam/) och [Ludwig Mies van der Rohe](https://designklassiker.se/designers/ludwig-mies-van-der-rohe/) hade visat fribärande stolar 1927, året innan. Breuer hävdade enligt V&A att han arbetat med idén redan 1926 och till och med diskuterat den med Stam. Men 1929 fick Anton Lorenz enligt V&A rättigheterna till Stams stol, och rättegångarna gav Lorenz ensamrätt att tillverka tvåbenta, rätvinkliga stolar av den typen, B32 inräknad. I Thonets kataloger ersattes Breuers namn med Stams. [Thonet](https://designklassiker.se/varumarke/thonet/) har tillverkat stolen sedan 1930, som S 32 och med armstöd S 64, och krediterar den i dag Marcel Breuer med en fotnot: den konstnärliga upphovsrätten är Stams. Under Breuers namn kom stolen tillbaka 1962–63, och Knoll säljer den som Cesca – enligt Knoll efter Breuers dotter Francesca.

### Long Chair för Isokon (1935–36)

Long Chair är aluminiumstolen som blev trä. 1932–33 hade Breuer ritat aluminiummöbler för Embru-Werke i Rüti i Schweiz, till en internationell tävling för aluminiummöbler i Paris; enligt V&A fick han två priser, ett från en jury av formgivare och ett från en jury av industrimän. I London tog han formen till Isokon Furniture Company, möbelgrenen av Isokon, som Jack och Molly Pritchard hade grundat 1931. Ramen är av laminerad björk, och sits och rygg är ett enda stycke formpressad plywood. Sitsarna pressades i Estland av Luterma och monterades på ramar tillverkade i London; stämpeln ”MADE IN ESTONIA” sitter på sitsen. Den första versionens tapp- och hålförband lossnade vid användning och förbättrades i en andra version. Stolen kostade över sex pund 1936, relativt få exemplar tillverkades, och produktionen upphörde när andra världskriget bröt ut. Exemplar finns i V&A, Brooklyn Museum och Art Institute of Chicago. Av Breuers möbler är det den som tydligast visar hur han arbetade: samma linje, nytt material, ny verkstad.

### Whitney Museum of American Art (1966)

Breuer åtog sig uppdraget i juli 1963, och byggnaden på 945 Madison Avenue i New York öppnade 1966. Hamilton Smith var associate i projektet och Michael Irving konsulterande arkitekt. Whitney använde huset i 48 år, till den 20 oktober 2014, och från 2016 hette det The Met Breuer. Byggnaden kallas också Breuer Building. Breuer-arkivet vid Syracuse University kallar den hans mest igenkännbara verk, och Knoll räknar den till hans mest kända byggnader. För en formgivare som de flesta känner genom två stålrörsstolar är det en påminnelse om var tyngdpunkten i hans arbete låg efter 1937.

![Breuer-byggnaden på Madison Avenue i New York, en mörkgrå stenklädd byggnad som kragar ut i steg över trottoaren, med banderoller för The Met Breuer](https://designklassiker.se/wp-content/uploads/2026/10/marcel-breuer-whitney.jpg)
*Whitney Museum of American Art, 945 Madison Avenue, ritad av Marcel Breuer med Hamilton Smith och öppnad 1966. Foto: Ajay Suresh / Wikimedia Commons, CC BY 2.0*

## Inflytande och arv

Möblerna tillverkas fortfarande. Knoll har Wassily, Cesca och soffbordet Laccio i sin Breuer-kollektion. Thonet tillverkar S 32 och S 64, satsborden Set B 9 och skrivbordet S 285. B 9 ritades enligt Thonet för matsalen i Bauhausbyggnaden i Dessau och utvecklades i samarbete med flygplanstillverkaren Junkers. Fåtöljen S 35 från 1929, där sits, rygg och armstöd bildas av en enda linje stålrör och sitsen och armstöden fjädrar var för sig, visades första gången på Werkbund-utställningen i Paris 1930 och finns också kvar i Thonets sortiment.

Det andra arvet gick genom klassrummet. Vid Harvard undervisade Breuer från 1937, och Bauhaus-Kooperation räknar I. M. Pei, Philip Johnson och Paul Rudolph till hans elever där. Enligt Knoll var han på 1930-talet också mentor för Florence Knoll, och det var han som föreslog att Hans Knoll skulle anställa Eszter Haraszty.

Hans möbler finns i Victoria and Albert Museum i London, Art Institute of Chicago och Brooklyn Museum. Hans papper ligger i två arkiv: Smithsonians Archives of American Art och Syracuse University, vars digitala Breuer-arkiv rymmer nära 80 000 objekt.

I Sverige skyddas brukskonst i 70 år efter upphovspersonens död. Breuer dog 1981, så skyddet löper som huvudregel till och med 2051.

## Fakta

- **Född:** 21 maj 1902, Pécs, Österrike-Ungern (i dag Ungern)
- **Avliden:** 1 juli 1981, New York
- **Nationalitet:** Ungersk, senare amerikansk medborgare
- **Utbildning:** Staatliches Bauhaus, Weimar, 1920–1925 (snickeriverkstaden)
- **Aktiv som:** Möbelformgivare och arkitekt
- **Verksam:** Cirka 1920–1981
- **Samarbeten:** Standard-Möbel, Thonet, Embru-Werke, Isokon, Gavina, Knoll; arkitektkompanjoner Walter Gropius, F. R. S. Yorke och Hamilton Smith
- **Mest känd för:** Klubbfåtöljen B3 / Wassily (1925), stolen B32 / Cesca (1928), Long Chair (1935–36), Whitney Museum-byggnaden (1966)
- **Utmärkelser:** American Institute of Architects guldmedalj (1968)
- **Aktuell tillverkare:** Knoll (Wassily, Cesca, Laccio), Thonet (S 32, S 64, S 35, Set B 9, S 285)

## Källor

1. [Marcel Breuer](https://bauhauskooperation.de/en/wissen/das-bauhaus/koepfe/biografien/biografie-detail/person-163), Bauhaus-Kooperation Berlin Dessau Weimar
2. [Marcel Breuer](https://collection.design-museum.de/en/artists/artist/10514/), Vitra Design Museum
3. [Club chair, model B3](https://collections.vam.ac.uk/item/O114197/), Victoria and Albert Museum
4. [Model B32](https://collections.vam.ac.uk/item/O114123/), Victoria and Albert Museum
5. [Long Chair](https://collections.vam.ac.uk/item/O22774/), Victoria and Albert Museum
6. [Short Chair](https://collections.vam.ac.uk/item/O70961/), Victoria and Albert Museum
7. [Marcel Breuer](https://www.knoll.com/designer/Marcel-Breuer), Knoll
8. [Wassily Chair](https://www.knoll.com/product/wassily-chair), Knoll
9. [Marcel Breuer](https://www.thonet.de/en/magazine/designers/detail/marcel-breuer), Thonet
10. [S 32 V](https://www.thonet.de/en/all-products/detail/s-32-v), Thonet
11. [Whitney Museum of American Art](https://breuer.syr.edu/browse/projects-by-name/list/project-name/67646), Marcel Breuer Digital Archive, Syracuse University Libraries
12. [History](https://whitney.org/about/history), Whitney Museum of American Art