Ball Clock – första klockan från Nelsons byrå

Tolv kulor på stavar runt ett nav, två visare och inte en enda siffra. Ball Clock kom från George Nelson & Associates i New York och lanserades 1949 av Howard Miller Clock Company i Zeeland, Michigan. Enligt Cooper Hewitt var Ball Clock den första av över 150 klockor från byrån, och i dag tillverkas den av Vitra. Vitra och Herman Miller säljer den under Nelsons namn, men designen krediteras i dag Irving Harper, som arbetade på byrån 1947–1963. Nelson själv har sagt att han inte visste vem som kom på den, bara att det inte var han. Formen är lätt att beskriva. Vem som ritade den är det inte.

Designbakgrund

1947 öppnade George Nelson en egen byrå i New York, George Nelson & Associates. Han arbetade redan för möbeltillverkaren Herman Miller, och samma år kom Irving Harper till byrån, där han enligt tidskriften Metropolis var anställd till 1963. Enligt Vitra fick Nelson också 1947 uppdraget att formge en kollektion elektriska klockor åt Howard Miller Clock Company, ett eget bolag i Zeeland, Michigan, drivet av Herman Millers son Howard Miller.

Bolagen är lätta att blanda ihop. Art Institute of Chicago anger Herman Miller som tillverkare av sitt exemplar, fast etiketten på baksidan av samma klocka säger Howard Miller Clock Company. Originalet gjordes av Howard Miller.

Hur formen kom till har Nelson själv berättat, i en intervju som Vitra återger. En kväll var han och Harper kvar på kontoret när Isamu Noguchi och Buckminster Fuller kom förbi. Noguchi började skissa, Fuller tog över och ritade något eget, och de turades om vid ritbordet. Ur den kvällen kom, enligt Nelson, klockan. Vem som kom på den kunde han inte säga: inte han själv, kanske Harper, men både han och Harper gissade på Noguchi.

I museernas kataloger står Harpers namn. Cooper Hewitt skriver ”Its design is credited to Irving Harper”, och Art Institute of Chicago och Brooklyn Museum krediterar också honom. Herman Millers tidskrift Why Magazine räknar ”the atom-like Ball Clock (1949)” till hans verk och nämner klockan tillsammans med Herman Millers logotyp och Marshmallow Sofa från 1956.

Årtalet skiljer sig mellan källorna. Vitra daterar klockan till 1948 och hela kollektionen av väggklockor till 1948–1960. Brooklyn Museum skriver att den ritades 1949, och Cooper Hewitt och Herman Miller anger också 1949. Det året kom den ut hos Howard Miller, som modell 4755 enligt Cooper Hewitt. Art Institute of Chicago och Brooklyn Museum daterar sina exemplar till 1948–69, ett spann snarare än ett år.

Konstruktion och material

Tolv kulor sitter på stavar som strålar ut från ett runt nav, och i navet sitter visarna. Urtavlan har inga siffror; Cooper Hewitt lyfter fram just ”the absence of numbers on the Ball Clock’s face”.

Museernas exemplar är gjorda på olika sätt. Cooper Hewitts (1991-26-1) är av sammanfogat och målat trä, stålstavar och plåt, 33,3 centimeter i diameter och 6,5 centimeter djupt. Brooklyn Museums är av målad björk, stål och mässing och mäter 13 1/2 × 13 1/2 × 2 3/4 tum, omkring 34 × 34 × 7 centimeter. Art Institute of Chicagos (1999.678) är av förkromad metall, svartlackerad metall och ebeniserat trä, 34,3 × 8,9 centimeter, med svarta kulor och förkromat nav.

Exemplaret i Chicago är nätdrivet. Etiketten på baksidan lyder ”howard miller clock company/ZEELAND, MICHIGAN/115 V.60 CY.2 WATTS”. Enligt Art Institute of Chicago hör klockan till Chronopak, en serie elektriska klockor som museet krediterar Harper.

Vitras utgåva är 33 centimeter i diameter och har ett kvartsurverk med batteri. Herman Miller, som säljer den i USA, anger trä, metall och akryllack, kulor av massivt trä och ett AA-batteri. Enligt Herman Miller väger klockan omkring 1,8 kilo och tillverkas i Polen.

I oktober 2026 hade Herman Miller i USA versionerna Multi, Orange, Natural och Red, och dyrare Cherry och Black.

Funktion och användning

Ball Clock är en väggklocka, 33 centimeter i diameter i Vitras utgåva, och den är inte platt: Cooper Hewitts exemplar är 6,5 centimeter djupt och Brooklyn Museums omkring 7. På fotot av klockan i Art Institute of Chicago kastar kulorna skuggor på väggen bakom.

Utan siffror läser man tiden av visarnas läge. Kulorna sitter där timmarna annars skulle stå, tolv stycken jämnt runt navet. Enligt Herman Miller har versionerna Natural och Black/Brass också sekundvisare.

Art Institute of Chicago kopplar klockan till informellt boende och portabilitet, och den är inte tung: omkring 1,8 kilo i Vitras utgåva, enligt Herman Miller. Dagens utgåva går på batteri och behöver ingen sladd till ett uttag. Ett original från Howard Miller kan vara nätdrivet, som exemplaret i Chicago, märkt för 115 volt och 60 hertz – det amerikanska elnätet, inte det svenska. Den som köper ett original gör alltså klokt i att ta reda på vilket urverk det har.

Plats i designhistorien

Ball Clock blev början på en lång rad. Cooper Hewitt räknar den som den första av över 150 klockor från George Nelson & Associates, och Howard Miller tillverkade den in på 1980-talet. Bland dem finns Sunburst och Kite Clock. När Harper dog 2015 skrev Metropolis att han troligen var mest känd för Marshmallow Sofa och för Ball och Sunburst Clock. Soffan har samma historia som klockan: den krediteras Harper men säljs under Nelsons namn.

Art Institute of Chicago kallar klockan ”symbolic of American design following World War II” och skriver: ”Although the clock is completely abstract, it suggests both the structure of the atom and the iconic asterisk symbol that abounded in the 1950s.” Cooper Hewitt pekar på samma likhet med en atommodell, och klockan kallas ibland ”Atomic” clock. Ingen av källorna säger att atomen var förebilden; likheten är museernas läsning.

Exemplar finns i Cooper Hewitt, Smithsonian Design Museum i New York, som fick sitt ur Mel Byars samling, i Art Institute of Chicago och i Brooklyn Museum.

I dag tillverkas klockan av Vitra, enligt Vitra sedan 1999. Vitra levererar den också till Herman Miller i USA, där den beskrivs som ”produced by Vitra Design Museum”. Den som vill köpa den i Sverige får gå via Vitras återförsäljarsök.