Marshmallow Sofa – arton dynor på en stålram

Arton runda dynor, var och en fäst för sig med jämna mellanrum på en ram av stål: Marshmallow Sofa går att beskriva på en rad. Herman Miller introducerade soffan 1956. Den kom från George Nelsons byrå George Nelson & Associates och krediteras Irving Harper, som hade arbetat där sedan 1947, men Herman Miller och Vitra säljer den fortfarande under Nelsons namn. Om idén finns två berättelser. Enligt Herman Miller skulle dynorna komma ur en uppfinnares maskin för billiga plastskivor, en maskin som aldrig fungerade. Enligt Harper själv började det med ett damspel. Soffan utgick 1965 och kom tillbaka 1999. I dag tillverkas den av Herman Miller och, för Europa och Mellanöstern, av Vitra.

Designbakgrund

Irving Harper kom till George Nelson & Associates från Raymond Loewys kontor 1947, samma år som Nelson startade byrån. Han stannade till 1963 och blev med tiden byråns designchef. Nelson var samtidigt designchef på Herman Miller, och det var Herman Miller som tog soffan i produktion.

Herman Millers version, i företagets berättelse om soffan, börjar utanför byrån. En uppfinnare kontaktade Nelson och Harper med en formsprutad plastskiva som skulle bli billig och hållbar. Enligt Herman Millers butikssida skulle maskinen göra dynor med en diameter av högst tolv tum, drygt 30 centimeter. Nelson och Harper ordnade 18 skivor på en stålram för att se hur det tog sig ut. Uppfinnarens dynor visade sig opraktiska, men Herman Miller tillverkade soffan ändå: ”The machine didn’t pan out, but the sofa’s design was so compelling that Herman Miller produced it anyway.” Uppfinnarens namn står inte i Herman Millers källor.

Harper berättade det på ett annat sätt för tidskriften Metropolis 2009. En helg funderade han över en klädd enhet, ”an upholstery unit”, och om en soffa kunde byggas av reproducerbara delar monterade på en ram. Svaret blev en modell: ”I cooked up this model out of a checkers set, and I stuck the checkers disks on a metal frame, and it looked good to me. So I drew it up, brought it in, and that was the birth of it.” I hans version finns varken någon uppfinnare eller någon plast. Ingen källa förenar de två berättelserna.

Enligt Metropolis är Harpers ritningar till soffan daterade 1956, samma år som Herman Miller introducerade den. Hilda Longinotti på Nelsons kontor var enligt samma tidskrift husets modell för prototyperna, Marshmallow-soffan inräknad. Någon beställare nämns inte i någon av berättelserna. Tanken var ett lågt pris. Irish Times skrev 2019 att soffan var avsedd som en billig produkt, men att varje dyna – varje ”marshmallow” – blev dyr att tillverka.

Konstruktion och material

Soffan består av två delar: en ram och arton dynor. Ramen är av stål. Herman Miller anger i dag en ram av borstat stålrör och ben av svart, satinerat stål, och produktbladet beskriver dynorna som om de svävar ovanför ramen. Varje dyna sitter för sig. Enligt produktbladet går dynorna att ta loss för rengöring, och enligt Philadelphia Museum of Art kan de byta plats med varandra för att slitas jämnare. Ramen syns mellan dem, och museet kallar soffan ”a radical rethinking of the traditional upholstered sofa”.

Produktbladet beskriver soffan som sammansatt av 18 läderdynor på tio tum, cirka 25 centimeter i diameter. Klädseln väljs i tyg, ur Herman Millers grupper Mode, Luce och Beck, eller i läder, Prone Leather eller 2100 Series Leather. Butiken listar ett trettiotal tyger och 15 läderfärger.

Måtten enligt Herman Miller är 31 tum i höjd, 52 i bredd och 29 i djup, ungefär 79 × 132 × 74 centimeter, med sitthöjden 16 tum, cirka 41 centimeter. Herman Millers butik anger dessutom sittdjupet till 18½ tum, cirka 47 centimeter, och vikten till 136 pund, cirka 62 kilo.

SFMOMA:s exemplar från 1956 (nummer 97.211) är djupare än dagens: museet anger 79,5 × 133,4 × 79,5 centimeter. Museet anger materialen som metall, färg och klädsel, och textilen på just det exemplaret är formgiven av Alexander Girard. Färgsättningen har också ändrats. Enligt Irish Times hade originalens dynor först en enda klar färg, oftast gul eller röd.

Vitras version för Europa har egna uppgifter om mått och utförande, så Herman Millers mått gäller inte automatiskt den.

Funktion och användning

Marshmallow Sofa är en liten soffa. Med 132 centimeters bredd hos Herman Miller är den en tvåsits, och The Henry Ford i Dearborn katalogiserar sitt exemplar som Marshmallow Love Seat. Enligt Irish Times kunde den också förlängas med fler dynor och en längre ram till sittmöbler i offentliga miljöer.

Det praktiska sitter i dynorna. Eftersom var och en går att ta loss kan en fläckad dyna rengöras för sig, utan att hela soffan behöver klädas om. Och eftersom de kan byta plats behöver de mest använda platserna inte slitas ut först. Skötselråd utöver det ger källorna inte; klädseln sköts enligt tillverkarens anvisningar för tyget eller lädret.

Den som köper ny i Europa handlar Vitras version. Vitras auktoriserade återförsäljare hittas via tillverkarens återförsäljarsök, och mått och sitthöjd bör kontrolleras mot Vitras egna uppgifter, eftersom Vitra anger egna mått.

Plats i designhistorien

Herman Miller tillverkade Marshmallow Sofa i nio år. Den utgick 1965, och hur många exemplar som hann göras är inte belagt i tillverkarens källor; Irish Times uppger 186. Herman Miller for the Home återintroducerade den 1999. I dag finns den hos både Herman Miller och Vitra, som tillverkar Nelson-produkter för Europa och Mellanöstern. När Vitra började tillverka just soffan framgår inte av källorna.

Formen har fått en plats i popkonstens förhistoria. Herman Millers produktblad kallar soffan ”one of the most recognizable pieces of furniture to adopt an early pop-art style”, och Vitra Design Museum skriver att den ”must be considered one of the earliest ’Pop Art’ furniture designs”.

Museerna har den. SFMOMA förvärvade sitt exemplar 1997 och krediterar George Nelson and Associates, Irving Harper som formgivare, Alexander Girard för textilen och Herman Miller som tillverkare. Philadelphia Museum of Art anger att soffan ritades 1956. The Henry Fords exemplar, katalogiserat 1956–1965, stod 2016 i museets utställning Fully Furnished.

Krediteringen är soffans andra historia. Irish Times skrev 2019: ”The now little-known Irving Harper designed the Marshmallow sofa (1956) – not Nelson as had long been assumed.” Metropolis konstaterade i Harpers dödsruna 2015 att de verk tidskriften räknar till honom – soffan, Herman Millers logotyp och klockorna Ball och Sunburst för Howard Miller – fortfarande är i produktion, ”just as they continue to be largely credited to George Nelson”. Herman Miller krediterar själv Harper i sin tidskrift Why, men skriver ”Designer George Nelson” i produktbladet. Samma byrå gjorde Ball Clock 1949 för Howard Miller, och även den krediteras i dag Irving Harper.

På andrahandsmarknaden sålde auktionshuset Wright i Chicago, enligt Wright, ett tidigt exemplar med klädsel i Girards naugahyde och proveniens från Consolidated Edison för 112 500 dollar den 19 maj 2015. Vanliga exemplar från 1956 har hos Wright gått för mellan 11 250 dollar (mars 2021) och 20 000 dollar (juni 2019). Ny kostar soffan 6 635–7 370 dollar i Herman Millers amerikanska butik, beroende på klädsel (oktober 2026).