PH Artichoke – Henningsens skulpturala pendel

Sjuttiotvå blad, monterade i tolv rader om sex, ordnade så att ljuskällan i mitten är dold från varje vinkel du kan se lampan från. Poul Henningsen ritade PH Artichoke 1957–58 på beställning av arkitekterna Eva och Nils Koppel, som behövde en festlig armatur till matsalen i den nybyggda Langeliniepavillonen i Köpenhamn. Fem exemplar hängdes upp till invigningen 1958. Enligt tillverkaren hänger de kvar. Louis Poulsen har producerat modellen oavbrutet sedan dess, och danskarna kallar den fortfarande Koglen – kotten – medan resten av världen har fastnat för kronärtskockan.

Designbakgrund

Artichoke är inte ett infall. Den är slutpunkten på ett arbete som Henningsen påbörjade tre decennier tidigare. Hans första PH-lampa med skiktat skärmsystem kom 1924–25 och belönades med guldmedalj vid Parisutställningen 1925. Mellan 1927 och 1931 utvecklade han PH Septima, där glasskärmar i lager ytbehandlades för att eliminera direktbländning. Septima försvann ur produktion under andra världskriget på grund av materialbrist, men principen fanns kvar i Henningsens huvud.

Uppdraget kom 1957. Eva och Nils Koppels arkitektkontor hade 1954 vunnit tävlingen om den nya Langeliniepavillonen, och byggnaden restes mellan 1956 och 1958. Koppel beställde fem takarmaturer till restaurangens matsal av Henningsen. Louis Poulsen uppger att arbetet kunde slutföras på tre månader – möjligt just för att konstruktionen byggde vidare på Septima-idéerna snarare än att börja om från noll. Lamporna var på plats till invigningen i februari 1958. Paviljongen byggnadsminnesmärktes av Kulturarvsstyrelsen den 12 mars 2006.

Problemet Henningsen löste var detsamma som i hela hans produktion: den nakna glödlampan bländar. Lösningen var geometrisk, inte dekorativ. Varje skärmyta placeras så att ljuskällan döljs, och allt ljus som når rummet har först studsat mot en yta. Släckt läser lampan som skulptural volym i rummet – ett föremål av överlappande metallblad snarare än en armatur i vila.

Henningsen var lika mycket skribent och kulturdebattör som formgivare, och det märks i hur han motiverade sitt arbete. ”Det kostar inga pengar att lysa upp ett rum rätt, men det kräver kultur”, som Cooper Hewitt citerar honom.

Konstruktion och material

De 72 bladen sitter i tolv rader om sex. Bladen är graderade i storlek – större nedtill, mindre uppåt – och överlappar varandra så att ingen rad är identisk med någon annan. Originalen från 1958 utfördes i massiv koppar med nickelpläterad mässingsram och en blekrosa reflekterande insida, samma nyans som Henningsen hade använt i Pink Septima 1930–31. De fem pre-produktionsexemplaren till Langelinie har ett lösare bladarrangemang än de senare seriemodellerna.

I nutida produktion laserskärs bladen i mässing, koppar eller rostfritt stål, borstas och lackas. Alternativa finishar är pulverlackerade – svart, dusty blue, dusty green – eller våtlackerade i vitt. Insidan är våtlackerad vit på samtliga metallversioner. Toppskärmen är spunnen stålplåt, huset spunnen aluminium i högblank förkromning eller metallisering, och ramen består av tolv ben i gjuten aluminium. Upphängningen sker i tre rostfria stållinor med fyra meter vit textilkabel. Louis Poulsen anger att stora delar av produktionen fortfarande utförs för hand.

Fyra standardstorlekar finns: Ø480 × 445 mm, Ø600 × 580 mm, Ø720 × 650 mm och Ø840 × 720 mm. Louis Poulsen uppger dessutom att två översize-versioner finns för mycket stora rum. 2008 tillkom PH Artichoke Glass med laserskurna glasblad och ytbehandling som eliminerar direktbländning, monterade i högblank förkromad ram. 2024 kom en Anniversary Edition i 300 individuellt graverade och numrerade exemplar: matt vit utsida, blekrosa insida och mässingsmetalliserad ram – en direkt referens till originalets koppar med blekrosa inneryta. Pale Rose är katalogförd som egen variant.

Funktion och användning

Louis Poulsen marknadsför Artichoke som 100 procent bländfri, och det är en teknisk beskrivning snarare än en säljfras: inget direkt ljus från källan når betraktaren. Ljuset fördelas i två riktningar. En del kastas nedåt och utåt i rummet, en del lyser upp bladens undersidor inifrån, vilket ger armaturen ett eget mönster av ljus och skugga. Cooper Hewitt sammanfattar konstruktionen som en kombination av vetenskaplig precision och strålande värme.

Den klassiska versionen tar en ljuskälla på 100 W med E27-sockel. LED-varianterna finns på 41 W eller 96 W, med färgtemperatur 2700 K, 3000 K eller Dim-to-Warm 3000–1800 K. Ljusflödet spänner från omkring 640 till 3 780 lumen beroende på variant. Samtliga LED-varianter är dimbara. Skyddsklass I med jord, IP20, det vill säga torra inomhusmiljöer.

Skötseln är enkel men tidsödande. Tillverkaren anvisar torr, mjuk trasa mot damm och mjuk trasa fuktad i ljummet vatten under 50 °C med milt rengöringsmedel mot fettfläckar. Skurmedel repar ytorna. Sjuttiotvå blad ska torkas av, ett i taget.

Storleksvalet är det avgörande beslutet. Ø480 fungerar över ett normalt matbord; Ø840 kräver takhöjd och rumsvolym för att inte dominera. De fyra meterna textilkabel och de tre bärlinorna ger utrymme att hänga lågt, vilket är där lampan gör mest nytta – ljusfördelningen är beräknad för att betraktas underifrån och snett från sidan. Som taklampa är den dimensionerad för fast installation, inte för utsatta lägen.

Plats i designhistorien

Artichoke är kulmen på trettio års arbete med bländfri belysning: PH-lampan 1925, Septima 1927–31, Artichoke 1958. Den bryter inte med systemet, den driver det till skulptural ytterlighet. Att den kom 1958 placerar den mitt i den danska modernismens mest produktiva ögonblick – samma år lanserade Henningsen PH 5, och samma år färdigställde Arne Jacobsen möblerna till SAS Royal Hotel. Artichoke hör hemma i det sällskapet, med den skillnaden att den är både massproducerad katalogvara och platsspecifikt konstverk. Originalen hänger kvar i den byggnad de ritades för.

Lampan finns i MoMA:s samling i New York som ”PH Artichoke Lamp, 1958” och hos Cooper Hewitt, Smithsonian Design Museum, med accessionsnummer 1983-16-1, förvärvad som museiköp. Några formella designpriser har Artichoke däremot inte fått – Henningsens guldmedalj i Paris tillhör 1925 års lampa, inte den här.

På auktionsmarknaden är noteringarna få och estimaten höga. Bonhams i New York bjöd ut ett pre-produktionsexemplar från Langeliniepavillonen den 14 december 2018 – massiv koppar, Ø79 × H66 cm, med proveniens från paviljongen via en köpenhamnsk privatsamling – med ett estimat på 30 000–50 000 USD. Slutpriset publicerades inte. Lyon & Turnbull katalogförde en Artichoke i april 2022 med årsangivelsen 1957/8. Något verifierat realiserat pris finns inte i offentliga källor.

Nytillverkad kostar lampan hos svenska återförsäljare ungefär 95 000–150 000 kronor för standardstorlekar i metall, med glasversionerna betydligt högre – noteringar upp mot 350 000–420 000 kronor förekommer. Anniversary Edition har legat kring 125 000 kronor. Prisbilden varierar kraftigt mellan handlare. Artichoke är också en av marknadens mest kopierade armaturer, där repliker säljs öppet under namnet. Kontrollpunkterna för ett original är konkreta: Louis Poulsens märkning, exakt 72 blad i tolv rader om sex, laserskurna bladkanter, tre rostfria upphängningsvajrar, spunnen stålplåt i toppskärmen och vit våtlackerad insida på metallversionerna. Originalen från 1958 har dessutom ”LP” graverat i toppplåten.

Modellen tillverkas i Danmark och har aldrig lämnat katalogen.

Fakta