Thonet nr 14 – kaffehusstolen som skickades isär

Trettiosex isärtagna stolar fick plats i en låda på en kubikmeter, enligt Thonet, med skruvarna i samma låda. Stol nr 14, i dag 214, kom 1859 från Gebrüder Thonet i Wien, firman som Michael Thonet sex år tidigare hade överlåtit till sina fem söner, och tillverkades först i Koryčany i Mähren. Den var den billigaste av firmans stolar, skriver Victoria and Albert Museum i London, och användes främst på kaféer, restauranger, hotell och kontor. Omkring 50 miljoner hade tillverkats fram till 1930, enligt Thonet. I dag tillverkar Thonet GmbH stolen i Frankenberg i Tyskland, med stomme av ångböjd massiv bok och sits av flätad rotting.

Designbakgrund

Möbelsnickaren Michael Thonet (1796–1871) öppnade enligt Thonet sin första verkstad i Boppard vid Rhen 1819. På 1830-talet experimenterade han, enligt Thonet, med fanérremsor som kokades i lim. 1841 visade han sina möbler för handelsföreningen i Koblenz, där Metternich lade märke till honom, och i början av 1840-talet flyttade han till Wien. Där fick han, skriver företaget, patent på att böja trä, även det sprödaste, till vilken form och kurva som helst med kemisk-mekaniska medel.

1849 grundade han ett företag i Wien, och den 1 november 1853 överlät han det till sina fem söner. Från dess hette firman Gebrüder Thonet. Michael Thonet uppfann inte ångböjningen, men på 1850-talet fulländade han en metod att böja massivt bokträ: 1856 lyckades han efter många försök bearbeta massivt trä utan lim, enligt Thonet. Den första fabriken byggdes i Koryčany, på tyska Koritschan, i sydöstra Mähren. Enligt Thonet kom den unga firmans första betydande beställning på böjträmöbler från Anna Daum, som ägde kaffehuset Daum i Wien.

Stolen hade en föregångare. MAK i Wien visar stol nr 8, som museet tillskriver Gebrüder Thonet och daterar till omkring 1855. Den har samma runda sits och samma inre halvbåge i ryggen, men svarvade ben.

1859 kom nr 14. Thonet beskriver den med två saker, en ny och enkel estetik och ett lågt pris: tre gulden när den kom ut, enligt företaget. Ingen källa nämner någon beställare. Vem som ritade den anges olika. Thonet GmbH krediterar Michael Thonet, och det gör också V&A i sin post om ett par barnstolar efter modellen. För sitt tidiga exemplar anger V&A i stället firman, Gebrüder Thonet, där sönerna arbetade, och det gör också MAK.

Konstruktion och material

Enligt Thonet består stolen av sex delar, tio skruvar och två muttrar. Den levererades isärtagen och sattes ihop där den skulle användas. Under sitsen sitter en ring mellan benen.

Victoria and Albert Museum har ett särskilt tidigt exemplar, daterat till omkring 1859 och tillverkat i Koritschan. Stommen är av ångböjd massiv bok, sitsringen av limmad bok och sitsen av flätad rotting, och allt trä är betsat. Exemplaret hör till tiden då firman tillverkade möbler av massivt i stället för limmat bokträ, och det är märkt ”GB THONET Wien”. Senare versioner gjordes enligt museet av tjockare trä och fick en mindre förfinad form.

Thonet beskriver hur böjningen går till i dag. Bokämnet svarvas till en stav och ångas i över 100 grader under tryck, i ungefär sex timmar. Ett metallband längs ytterkanten hindrar fibrerna från att sträckas på utsidan av böjen, och för ryggen på 214 behövs minst två böjare. Sedan torkar delen två dagar i sin böjform i en torkkammare, innan den betsas eller lackas.

Dagens 214 är 84 centimeter hög, 43 bred och 52 djup, med sitthöjden 46 centimeter, och den väger 2,7 kilo. De tidiga museiexemplaren är högre. V&A:s mäter 93,8 centimeter i höjd, 41 i bredd och 45,7 i djup, och MAK:s exemplar från 1859–1865 är 93,5 centimeter högt med sitthöjden 47.

Thonet gör stolen i tre utföranden: 214 med sits av rotting, 214 M med sits av formpressad plywood och 214 P med stoppad sits.

Funktion och användning

V&A kallar nr 14 Thonets ”archetypal café chair”, den arketypiska kaféstolen. Sitsen är det man väljer i dag: rottingen finns redan i de tidiga exemplaren, medan plywoodsitsen i 214 M och den stoppade sitsen i 214 P är alternativen.

Stolen har också gjorts i barnstorlek. V&A har ett par barnstolar efter nr 14, utan ringen under sitsen och tillverkade mellan 1866 och 1896; barnmöbler fanns enligt museet i Thonets katalog från 1866. MAK har både en karmstol och en barnkarmstol av modell nr 14.

Den som köper en äldre stol ska veta att nr 14 kopierades tidigt. Thonet skriver att företaget hade att göra med repliker redan i slutet av 1800-talet, och V&A att stolen har kopierats av många andra tillverkare, ibland i andra material som metall. Thonet märkte tidigt sina stolar med papperslappar eller ingraverade stämplar. Saknas märkningen får detaljer som skruvar, ramar och mått avgöra, enligt Thonet. Ordet wienerstol är en allmän svensk benämning på böjträstolar, inte namnet på just nr 14; Kulturen har till exempel en wienerstol från 1969 i sina samlingar. Nya stolar säljs i Thonets webbutik och hos återförsäljarna i tillverkarens återförsäljarsök.

Plats i designhistorien

V&A kallar nr 14 ”almost certainly the most popular chair mass produced between the 1860s and the 1930s”, nästan säkert den populäraste serietillverkade stolen mellan 1860- och 1930-talet, och skriver att omkring 50 miljoner sägs ha tillverkats under den tiden. Thonet går längre: enligt företaget räknas stolen som världens mest framgångsrika serietillverkade produkt hittills.

Stolen bar också firman. Enligt MAK:s utställningstext stod nr 14 tillsammans med nr 15, 18 och 20 för nästan 90 procent av produktionen av sittmöbler 1876, och för över 95 procent 1885. Enligt museets etikett tillverkades nr 14 också i Bistritz (i dag Bystřice pod Hostýnem), Wsetin, Ungvár, Radomsk och Frankenberg. Fabriken i Bistritz grundades 1861, och den i Frankenberg i Hessen öppnade 1889, enligt Thonet. På 1920-talet gick Gebrüder Thonet ihop med Mundus till Thonet-Mundus. 1929 tillverkade företaget i genomsnitt 18 000 stolar om dagen, alla modeller räknade, enligt Thonet. Från 1930 tillverkade Thonet också Marcel Breuers stålrörsmöbler, bland dem Cesca-stolen.

Formen levde vidare hos andra. Cassina, som tillverkar Gunnar Asplunds stol Göteborg 1, pekar på släktskapet mellan den och nr 14.

Enligt Thonets företagshistoria hade företaget förlorat fabrikerna i Östeuropa genom expropriation när andra världskriget tog slut. Frankenberg blev huvudkontor, och Georg Thonet, grundarens barnbarnsbarn, byggde upp fabriken där 1945–1953. Det tjeckiska TON fick enligt Thonet GmbH tillgång till maskinerna i fabriken i Bystřice, och den österrikiska grenen av familjen hade 1938 grundat Wiener GTV Design. Enligt Thonet GmbH har ingen av dem någon direkt koppling till det tyska bolaget, som ägs dels av familjen Thonet, dels av familjen Benners family office, och har rätten till varumärket Thonet i Tyskland och de flesta andra länder.

Exemplar finns i samlingarna på V&A och MAK, som visade stolen i utställningen Bugholz, vielschichtig – Thonet und das moderne Möbeldesign 2019–2020. Enligt Thonet fick 214 German Sustainability Award Design i kategorin Icons 2021 och ett specialpris för ”Timeless Design” vid German Ecodesign Award i Berlin i december 2024. Thonet, som räknar sin historia från verkstaden i Boppard 1819, har stolen i produktion som 214.