Myran – Arne Jacobsens första skalstol

Arne Jacobsen formade Myran i lera. Han arbetade i tre dimensioner, som en skulptör, för att nå den dubbelkrökta form som låter ett enda skal av fanér bära en människas tyngd. Stolen lanserades i oktober 1952, tillverkad av Fritz Hansen, och blev Jacobsens första skalstol – den konstruktionsmässiga föregångaren till hela den serie som tre år senare kulminerade i Sjuan. Ursprungligen stod den på tre ben, inte fyra. ”Why should a chair have four legs when three are enough?” frågade Jacobsen och försvarade lösningen livet ut. Namnet kom av siluetten: den smala midjan på ryggskalet gör att stolen bakifrån liknar en myra med upprest huvud.

Designbakgrund

I början av 1950-talet ville Arne Jacobsen göra något som ännu inte fanns i dansk möbelindustri: en enkel, lätt och tålig stol byggd för industriell serieproduktion. Den tekniska ambitionen var att pressa både sits och rygg ur ett enda dubbelkrökt fanérskal. Dubbelkrökningen var inte estetik för sin egen skull – den var det som gav skalet dess hållfasthet.

Designen var spekulativ. Jacobsen hade från början svårt att övertyga Fritz Hansen att satsa på den. Genombrottet kom via ett annat uppdrag: han fick i uppgift att inreda den nya matsalen på Novo Terapeutisk Laboratorium – dagens Novo Nordisk – i Frederiksberg, och presenterade modellen för Novos vd Thorvald Pedersen. Novo lade en stororder, enligt uppgift på omkring 300 stolar, och det var den beställningen som fick Fritz Hansen att starta produktion.

Vid den här punkten var Jacobsen redan en etablerad arkitekt, känd för Bellavista-komplexet och rådhusen i Aarhus och Søllerød. Myran blev hans ingång till möbelvärlden i industriell skala. Under de följande två decennierna utvecklade han en hel familj skalstolar för Fritz Hansen med samma grundmetod, mest känd genom Sjuan från 1955.

Konstruktion och material

Kärnan i Myran är skalet: sits och rygg pressade i ett enda stycke formpressad fanér. Fritz Hansen anger nio lager tryckpressad fanér, lagda och limmade under tryck till den dubbelkrökta formen. Det är i den dubbla krökningen styrkan sitter – och det är vid ryggens smalaste punkt, den karakteristiska ”midjan”, som krökningen är som starkast. Formmässig signatur och konstruktiv nödvändighet i samma detalj.

Benen är av stålrör, med en rördiameter på 14 mm enligt återförsäljardata, och levereras kromade eller pulverlackerade. Just benen har gett upphov till en seglivad förväxling: en del källor beskriver originalet som stående på plastben. Sannolikt handlar det om att de tidiga stålrörsbenen avslutades med plastfötter, vilket kan ha lett beskrivningen fel. Museikataloger som listar materialen tar upp både metall och plast, vilket stämmer med en stålkonstruktion med plastdetaljer.

Jacobsen räknas som tidig med att pressa sits och rygg ur ett enda fanérark. Charles och Ray Eames formpressade plywood redan 1945, och Alvar Aalto hade böjt trä långt tidigare – men den enskaliga, dubbelkrökta formen där sits och rygg löper samman i ett svep var Jacobsens egen lösning.

Ett nutida trebensexemplar (modell 3100) mäter 78 cm högt, 51 cm brett och 48 cm djupt, med en sitthöjd på 44 cm. Ett vintageexemplar från 1952 i SFMOMA:s katalog ligger mycket nära: 77 × 50,5 × 48,3 cm. Originalet är trebensversionen 3100. Fyrbensvarianten (3101) tillkom senare och är i dag Fritz Hansens vanligaste utförande; exakt introduktionsår är oklart, men fyrbensexemplar existerade sannolikt redan under Jacobsens livstid. Skalet finns i klarlackad fanér – ask, ek, valnöt – i färglackade versioner, och som vintage även i teak. En variant har klädd framsida på sitsen.

Funktion och användning

Myran är en matstol och en stapelstol. Den är lätt att lyfta, lätt att bära, och staplas på hög när den inte används – egenskaper som gjorde den lika användbar i Novos matsal som i ett hem. Trebensbasen var Jacobsens föredragna lösning, tänkt bland annat att minska risken att fötter trasslar in sig i stolsben under bordet. Den kräver samtidigt lite vana: tre ben ger en annan balans än fyra.

Skalet i klarlackad eller lackerad fanér torkas enklast av med en lätt fuktad trasa; undvik att låta vatten stå på ytan och ställ inte stolen i direkt, långvarigt solljus som kan bleka lacken. Front upholstered-varianten, med klädd framsida, ger mjukare sittkomfort för längre måltider men kräver skötsel efter tygets eller lädrets anvisningar. Fyrbensversionen står stadigare för den som föredrar det; trebensoriginalet är det mer renodlade uttrycket av Jacobsens ursprungliga idé.

Plats i designhistorien

Myran är utgångspunkten för hela Jacobsens skalstolsfamilj. Utan den ingen Sjuan – och Sjuan blev en av världens mest sålda stolar. Stolen representerar det tekniska steg som gjorde lätta, stapelbara, massproducerade skalstolar möjliga, och den bär Jacobsens övertygelse om att serietillverkning inte behöver betyda formlöshet. Den hör också till de flitigt kopierade möblerna, vilket gör skillnaden mellan original och replik till en verklig fråga för köparen.

Objektet finns i museisamlingar. SFMOMA i San Francisco har ett exemplar daterat 1952, förvärvat 1996 som gåva från Michael och Gabrielle Boyd. Design Museum Gent listar ”Ant / model 3100” i sin samling. På auktionsmarknaden är noterade slutpriser mer sparsamma än utrop: hos Wright i Chicago klubbades ett trebensexemplar i teakfanér för 563 USD i november 2019, under utropet på 700–900 USD. Handlarmarknaden för vintage rör sig i ett brett spann beroende på ålder, skick, träslag och benantal, där tidiga trebensexemplar och teakversioner är de mest eftertraktade.

Stilmässigt hör Myran hemma i den danska modernismen och den bredare mid-century modern-rörelsen. Den tillverkas fortfarande av Fritz Hansen, i original, och kan i dag personaliseras med ett stort antal färg- och klädselval – vilket betyder att en köpare måste hålla isär tre saker: original och vintage, licensierad nyproduktion från Fritz Hansen, och replik.

Fakta