Barcelona-stolen – Mies och Reichs stol för paviljongen

Till Tysklands paviljong på världsutställningen i Barcelona 1929 tillverkades två stolar. Paviljongen byggdes för en officiell mottagning med det spanska kungaparet, och stolen fick inte se ut hur som helst. Den måste vara monumental, sade Ludwig Mies van der Rohe enligt MoMA – ”you just couldn’t use a kitchen chair”. Han ritade den i samarbete med Lilly Reich, konstnärlig ledare för den tyska avdelningen. Sidorna bildar ett X av böjt plattstål, dynorna har 40 knappade läderrutor, och de tidiga exemplaren gjordes i Berlin av Berliner Metallgewerbe Josef Müller. Sedan omkring 1950 tillverkas stolen av Knoll, som på produktsidan krediterar Mies ensam och stämplar hans signatur i ramen. Barcelona-stolen ser ut som en industriprodukt, men den har alltid krävt handarbete.

Designbakgrund

Lilly Reich utsågs 1928 till konstnärlig ledare för den tyska avdelningen vid världsutställningen i Barcelona. Paviljongen som hon och Mies ritade byggdes för den officiella mottagningen, och enligt Fundació Mies van der Rohe, som i dag förvaltar den rekonstruerade byggnaden, ritade de också en stol ”especially for the Pavilion”. Mies var 43 år. Två år tidigare hade han lett Deutscher Werkbunds bostadsutställning i Stuttgart, och året efter tog han över Bauhaus.

Mies förklarade stolen med tillfället. Regeringen skulle ta emot en kung, och då behövdes en ”important chair, a very elegant chair”, med hans ord som MoMA återger dem. Om kungen och drottningen någonsin satte sig i den är en annan sak: Knoll International skriver att de enligt uppgift aldrig gjorde det.

Förebilderna går långt tillbaka, men källorna pekar på olika. MoMA ser en linje ”from ancient Egyptian folding stools to nineteenth-century neoclassical seating”, och National Gallery of Victoria i Melbourne nämner den romerska fällstolen sella curulis. Sitsen bärs fribärande över X-ramen.

Två exemplar tillverkades till paviljongen, som monterades ner 1930. De tidiga stolarna gjordes av Berliner Metallgewerbe Josef Müller. Enligt Christie’s tog Bamberg Metallwerkstätten i Berlin över tillverkningen 1931, och samma år kostade en Barcelona-stol 540 riksmark, mot 64 för Mies stålrörsstol MR 10. Mitt i depressionen såldes få.

Mies emigrerade till Chicago 1938, och tio år senare gav han enligt Knoll företaget ensamrätt att tillverka hans möbler. Victoria and Albert Museum anger att Knoll har tillverkat stolen sedan 1950; Knoll International skriver 1953.

Konstruktion och material

Barcelona-stolen är byggd i plattstål, inte i det stålrör som Mies hade använt till MR-stolarna två år tidigare. Cooper Hewitt, Smithsonian Design Museum i New York har ett exemplar från 1929 med handsmidd ram och svetsade fogar. Remmarna är av hampa, nio i ryggen och åtta i sitsen, fästa med skruv, och ramen bär spår av svart färg eller lack. Andra tidiga exemplar från Müller beskriver Christie’s som böjt, förkromat plattstål i nio sektioner, hopfogade med förkromade skruvar. Det som skiljer de tidiga stolarna åt är hur överlappsfogarna sitter och hur många remmarna är.

Efter kriget fick ramen en svetsad konstruktion i ett stycke. National Gallery of Victoria daterar omkonstruktionen till 1950, och MoMA:s Knoll-exemplar från 1953 är av rostfritt stål. I dag gör Knoll ramen av stål som slipas och poleras för hand, i polerad krom eller i den svarta, ultramatta finishen Onyx.

Dynorna har tillsammans 40 rutor. Var och en kantas och knappas för hand, och i läder skärs alla rutor ur samma hud. Fyllningen är uretanskum med polyesterfiber av märket Dacron; Victoria and Albert Museums exemplar från 1968 har latexskum. Remmarna är av kohud och färgas som klädseln, svarta till Onyx-ramen. Klädseln finns i läder, mocka och textil. Originalet 1929 var klätt i vitt läder – getskinn enligt MoMA, grisskinn enligt National Gallery of Victoria.

Knoll anger höjden till 76,8 centimeter, bredden till 74,9 och djupet till 76,2, med sitthöjden 43,2 och sittdjupet 49,8. Stolen väger 21,3 kilo och levereras monterad. Pallen, som också ritades för paviljongen 1929, är 37,5 centimeter hög, 63,5 bred och 59,1 djup. Den väger 12,7 kilo och har 16 rutor i dynan.

Funktion och användning

Barcelona-stolen saknar armstöd och hör inte hemma vid matbordet. Den ritades för en ceremoni, och måtten visar det: drygt 76 centimeter djup, en sits som är nästan 50 centimeter djup, och med pallen i rad framför tar den drygt 1,3 meter golv. På 21 kilo flyttas den inte i förbigående. Pallen säljs som en egen produkt.

Knoll säljer stolen i två utföranden. Standard är det fastare. Relax har mjukare skum och ett extra lager Dacron, för den som vill sjunka ner mer.

Skötselråd ger Knoll inte på produktsidan, men tillverkaren lämnar fem års garanti. Stämpeln med Knolls logotyp och Mies signatur sitter i ramen, och enligt Knoll följer äktheten därmed stolen livet ut. Det betyder att en stol med nya dynor fortfarande går att kontrollera.

Plats i designhistorien

Det var Knolls efterkrigsproduktion som gjorde stolen till en serieproducerad möbel. MoMA fick sitt exemplar 1953 som gåva från tillverkaren. Art Institute of Chicago har ett från 1957, katalogiserat som ”Barcelona Chair (model MR 90)”, och Victoria and Albert Museum i London ett från 1968. I Australien tillverkade William Latchford & Sons stolen på licens från Knoll International mellan 1953 och 1986, enligt National Gallery of Victoria, vars eget exemplar är från 1960-talet. Med undantag för ett uppehåll på sexton år har stolen enligt MoMA tillverkats sedan 1929.

Stolen går emot den asketiska bild som funktionalismen ofta får. Tillverkningen var enligt National Gallery of Victoria ”surprisingly traditional and extremely labour intensive”, och handslipningen och de handknappade rutorna finns kvar hos Knoll. Hösten 2025 fick stolen en egen utställning i Villa Tugendhat i Brno, huset som Mies byggde 1928–1930: The Iconic Barcelona Chair: Idea, Story, Construction pågick till den 15 mars 2026.

Krediteringen är inte avgjord. Fundació Mies van der Rohe och National Gallery of Victoria nämner Mies och Reich, och det gör även en nyhetstext från Knoll om stolen. Knolls produktsida, MoMA och Victoria and Albert Museum anger Mies ensam.

På auktion visar stolen hur svår dateringen kan vara. Ett nickelpläterat exemplar, som hade sålts på Phillips i New York 2006, såldes på nytt hos auktionshuset Wright i december 2023. Wright daterade det till ”Germany, 1935–1955” och tillskrev det ”Josef Müller or Stiegler for Knoll”; försöken att fastställa dateringen hade enligt katalogtexten ”proven inconclusive”. Klubban föll på 8 820 dollar.

Ny stol köper man hos Knolls återförsäljare. Listpriset i USA var i oktober 2026 6 828 dollar i textil och 9 758–12 811 dollar i läder. Kopior är vanliga, och i Sverige är Mies brukskonst som huvudregel upphovsrättsligt skyddad till och med 2039. Hur man kontrollerar stämpel, rutor och remmar går guiden original eller kopia igenom.