Knoll – Bauhaus-arvet och det moderna kontoret

Wassily-fåtöljen är tretton år äldre än Knoll, och Barcelona-stolen nio. Båda tillverkas i dag av företaget som den tyskfödde Hans Knoll startade 1938 i en liten lokal på East 72nd Street i New York. De europeiska klassikerna kom i efterhand: Ludwig Mies van der Rohes möbler genom en ensamrätt, Marcel Breuers genom köpet av ett konkursat italienskt företag. Däremellan byggde Hans och Florence Knoll upp en egen amerikansk katalog, med Eero Saarinens Womb Chair och Tulip-stol och Harry Bertoias stolar av svetsad ståltråd. Florence Knolls planeringsavdelning sålde dessutom hela kontorsinteriörer, inte bara stolarna i dem. Sedan juli 2021 är Knoll ett varumärke inom den börsnoterade koncernen MillerKnoll, tillsammans med Herman Miller.

Företagshistoria

Hans Knoll var son till en möbeltillverkare. Fadern, Walter C. Knoll, hade fabrik i Stuttgart och tillverkade där tidiga modeller av Mies van der Rohe, skriver Knoll International. Sonen kom till New York för att importera moderna europeiska möbler, men importvillkoren fick honom enligt Knoll att börja tillverka i USA i stället. 1938 grundade han Hans G. Knoll Furniture Company. Den första fabriken låg i en gammal danssal i East Greenville, Pennsylvania, där Knoll sedan hade huvudkontor och fabrik fram till 2021.

I början av 1940-talet kom Florence Schust in i firman. 1946 gifte hon sig med Hans och firman bytte namn till Knoll Associates. Samma år, enligt Knoll, grundade hon Knoll Planning Unit. Året därpå blev Knoll Textiles en tredje gren vid sidan av möblerna och planeringen, och samma år licensierade Hans Knoll Butterfly-stolen, som Antonio Bonet, Juan Kurchan och Jorge Ferrari-Hardoy hade ritat i Buenos Aires 1938, enligt Knoll. Mies gav Knoll ensamrätt att tillverka hans möbler 1948, enligt Knoll. Sedan kom Europa. Enligt Knoll International åtog sig Hans Knoll 1951 att möblera det amerikanska utrikesdepartementets ambassadörsbostäder där, och firman öppnade dotterbolag i Paris och Stuttgart. 1952 öppnades det första showroomet utanför USA, på Paris vänstra strand.

1955 omkom Hans Knoll i en bilolycka. Florence Knoll tog över som president och sålde 1959 företaget till Art Metal Construction Company. Hon lämnade presidentposten 1960 för att arbeta med design och utveckling, och 1965 lämnade hon Knoll helt.

Sedan följde fyra decennier av ägarbyten. General Felt Industries, som hade köpt Knoll medan det fortfarande var privatägt, tog företaget till börsen 1983 under namnet Knoll International; emissionen gav omkring 56 miljoner dollar. 1985 samlades klassikerna av Mies, Breuer, Bertoia och Saarinen under ett eget namn, KnollStudio. Året därpå tog General Felt Knoll privat igen, för omkring 38 miljoner dollar. Enligt International Directory of Company Histories hade General Felt då byggt upp ”a mountain of debt”, och Knoll gick med förlust 1986.

1990 köpte Westinghouse Knoll och slog ihop det med Shaw-Walker och Reff till The Knoll Group. Redan 1993 försökte Westinghouse sälja. Det skedde den 29 februari 1996, som ett led i att minska skulden efter köpet av CBS: köparen var ett bolag majoritetsägt av Warburg, Pincus Ventures, och priset 565 miljoner dollar kontant. I maj 1997 gick Knoll till New York-börsen igen.

Under Knoll växte en grupp av varumärken fram: läderföretagen Spinneybeck och Edelman Leather, HOLLY HUNT, DatesWeiser, skrivbordstillverkaren Fully och danska Muuto, som köptes i januari 2018 för omkring 300 miljoner dollar och fick fortsätta som självständigt bolag. 2020 föll omsättningen till 1 236,4 miljoner dollar, från 1 428,1 miljoner året innan. Knoll hade då 3 082 anställda.

Den 19 april 2021 offentliggjorde Herman Miller och Knoll ett samgående värderat till omkring 1,8 miljarder dollar. Affären slutfördes den 19 juli, och dagen därpå fick den sammanslagna koncernen namnet MillerKnoll. Bolagen lovade att ”Herman Miller, Knoll, and their legacy brands will continue to operate as distinct brands”. Knolls omsättning redovisas inte längre för sig; MillerKnoll som helhet sålde för 3 841,7 miljoner dollar räkenskapsåret 2026.

Designsamarbeten

Den förste formgivaren var dansk. Hans Knoll anställde Jens Risom i början av 1940-talet för rumsplanering och inredningsuppdrag, och uppdragen ledde till möbler. Enligt Knoll bestod den första katalogen 1942 av femton möbler av Risom, ”the first furniture commissioned specifically by Knoll”. Kriget styrde materialen: stolar och bord fick remmar av kasserad nylon från fallskärmstillverkningen. 1943 gick Risom in i den amerikanska armén och lämnade Knoll.

Florence Knoll, född Schust, hade studerat för Eliel Saarinen på Cranbrook och tog arkitektexamen för Mies vid Armour Institute of Technology i Chicago (i dag Illinois Institute of Technology) 1941. Kontakterna från studieåren förde Eero Saarinen och Mies till Knoll. Hon ledde Planning Unit, var president 1955–1960 och designchef till 1965, och hon ritade själv bord, skrivbord och Florence Knoll Lounge Collection från 1954. Sin roll beskrev hon så här, enligt Knoll: ”I designed the architectural [elements] that were needed to make the room work, things like the walls, [tables] and sofas.” De stora namnen ritade stolarna. Hon ritade det rummet behövde runt dem.

Eero Saarinen kände hon från Cranbrook, och Knoll beskriver vänskapen som ”a brother-and-sister-like relationship that would last the rest of their lives”. Han ritade fåtöljen Grasshopper för Knoll 1946; den tillverkades till 1965. Womb Chair var Florence Knolls beställning och kom i produktion 1948. Sist kom Pedestal-serien, Tulip-stolen och borden på en enda fot, formgiven 1955–1957. Saarinen dog 1961. Womb Chair och Pedestal-serien tillverkas fortfarande, Grasshopper inte.

Harry Bertoia var skulptör. Han hade arbetat med Charles och Ray Eames i Kalifornien 1943–1946, och 1950 flyttade han till östra Pennsylvania på inbjudan av Hans och Florence Knoll. Knoll gav honom en egen metallverkstad i ett hörn av fabriken och ställde enligt företagets egen berättelse inga krav: Knoll ”never demanded that Bertoia design furniture”, bara att han visade det intressanta han gjorde. Det blev trådmöblerna 1952, Diamond Chair, Bird Chair och Side Chair. En tidig experimentmodell, Asymmetric Lounge, satte Knoll i produktion först 2005.

Ludwig Mies van der Rohe var ingen formgivare hos Knoll i vanlig mening. Möblerna var ritade på 1920- och 30-talen, och Knolls relation till dem är en tillverkningsrätt. Banden var ändå personliga: Walter Knoll hade tillverkat hans tidiga modeller i Stuttgart, och Florence Knoll hade studerat för honom. Knoll tillverkar i dag Barcelona-serien, Brno-stolen och MR-serien och krediterar Mies ensam. Lilly Reichs andel i möblerna har lyfts fram av senare forskning.

Marcel Breuer kom till Knoll via Italien. Dino Gavina hade säkrat rättigheterna till Breuers stålrörsmöbler några år tidigare. På 1960-talet fick B32 namnet Cesca – enligt Knoll efter Breuers dotter Francesca. När Gavina gick i konkurs slog Knoll till: ”Interested in Gavina’s portfolio of designs and manufacturing facilities, Knoll bought the bankrupt company in 1968.” Breuer Collection lanserades under Knolls namn 1969, med Wassily, Cesca och Laccio-borden.

Warren Platner var arkitekt och hade arbetat för Raymond Loewy, Eero Saarinen och I. M. Pei när Knoll 1966 lanserade hans kollektion av stolar, fåtölj, ottoman och bord i förnicklade stålstänger. Varje stol kräver enligt Knoll ”over a thousand welds and more than one hundred cylindrical steel rods”, och tillverkningsmetoden utvecklade Platner själv.

Runt dem fanns fler. Anni Albers började arbeta med Knoll Textiles 1951 och fortsatte i trettio år. Charles Pollock ritade kontorsstolen 1250, Lella och Massimo Vignelli både grafik och möbler, och Frank Gehry en kollektion i böjträ i början av 1990-talet.

Designfilosofi och formspråk

Knoll beskriver Hans Knolls mål som att föra Bauhaus-modernismen till Amerika. Katalogen visar hur det gick till: en europeisk halva på licens, Mies och Breuer, och en amerikansk halva av formgivare som Hans och Florence Knoll själva hade hittat – Saarinen, Bertoia, Platner. Löftet till köparen är detsamma för båda halvorna. Produkterna görs, med Knolls ord, ”to the designers’ original specifications”.

Florence Knoll gjorde företaget till mer än en möbeltillverkare. Planning Unit ritade hela interiörer åt företagskunder, och Knoll skriver i dag att hon ”developed the idea of the modern office”. Möbler, textilier och rumsplanering kom från samma hus. Hennes syn på yrket har gett titeln åt Bobbye Tigermans uppsats om Planning Unit vid University of Delaware 2005: ”I am not a decorator.”

Grafiken hörde till samma helhet. Herbert Matter ritade K-logotypen på 1940-talet och gjorde företagets reklam i omkring tjugo år. 1967 tog Massimo Vignelli över med ett nytt grafiskt program, som Knoll beskriver som ”as recognizable and successful as the work of his predecessor, Herbert Matter”.

Materialen följer formgivarna. Bertoias stolar är svetsad ståltråd, Platners svetsade stålstänger. Saarinens Womb och Tulip har skal av glasfiberarmerad plast, Tulip på en fot av gjuten aluminium. Breuers möbler är böjt stålrör. Barcelona-stolen har ram av handpolerat, förkromat stål, och dynorna består enligt Knoll International av ”40 individual panels cut, hand-welted and hand-tufted from a single hide” i läder från Spinneybeck, ett av Knolls egna läderföretag. Det är amerikansk mid-century modern med europeiska rötter, och industrimaterialen kräver ibland hantverk: Barcelona-stolens dynor kantas och knappas för hand.

Centrala produkter

Lounge chair 650 (Jens Risom) hör till de första Knoll-möblerna. Milwaukee Art Museum daterar sitt exemplar till 1941, året före den första katalogen. Om modellen tillverkas i dag har vi inte kunnat belägga.

Womb Chair (modell 70, Eero Saarinen) formgavs 1946–48 och kom i produktion 1948: ett skal av glasfiberarmerad plast, klätt i skum och tyg, på ett underrede av böjd stålstång.

Barcelona-stolen och pallen (1929, Ludwig Mies van der Rohe i samarbete med Lilly Reich) ritades för den tyska paviljongen i Barcelona. Knoll har tillverkat stolen sedan omkring 1950 enligt V&A; Knoll International anger 1953. MoMA:s exemplar från 1953 är en gåva från tillverkaren. Ramen är stämplad med Knolls logotyp och Mies signatur.

Diamond Chair, Bird Chair och Side Chair (1952, Harry Bertoia) är Knolls trådstolar av svetsad ståltråd. Alla tre tillverkas fortfarande, Bird Chair med fotpall.

Florence Knoll Lounge Collection (1954, Florence Knoll) är hennes egen sittgrupp. Basen är stämplad med KnollStudio-logotypen och hennes signatur.

Tulip-stolen och Pedestal-borden (formgivna 1955–1957, Eero Saarinen) har tillverkats sedan 1957. Saarinen ville bli av med det han kallade ”the slum of legs” under matbordet, och Knolls logotyp och hans signatur är ingjutna under foten.

Pollock Executive Chair (modell 1250, Charles Pollock) kom 1965, enligt Knoll. En kant av aluminium är det bärande elementet, och Knoll skriver att stolen ”remains a Knoll classic to this day”.

Platner Collection (1966, Warren Platner) är fortfarande i produktion: stolar, fåtölj, ottoman och bord i förnicklade stålstänger.

Wassily (1925) och Cesca (1928) av Marcel Breuer har Knoll tillverkat sedan Gavina-köpet 1968. Som Breuer Collection lanserades de 1969, och Wassilys ram är stämplad med Knolls logotyp och Breuers signatur.

Stephens System (1973, Bill Stephens) var Knolls första kontorslandskapssystem. Det påminner om den andra halvan av företaget: kontoret, som 2020 stod för 62,7 procent av försäljningen.

Köpguide och äkthetskontroll

Knoll säljs genom två organisationer. I Nordamerika gäller knoll.com, med listpriser. I oktober 2026 kostade Barcelona-stolen där från 6 828 dollar i textil och 9 758–12 811 dollar i läder, och Wassily i bältläder och krom 4 835 dollar. Barcelona-stolen har fem års garanti. I Europa heter företaget Knoll International (knoll-int.com), med egna showroom i London, Paris och Milano. Svenska priser och namngivna svenska återförsäljare har vi inte kunnat belägga. Vilka butiker som är auktoriserade svarar Knoll International på; kundtjänsten för Skandinavien sköts från Italien. Europeiska återförsäljare sätter sina egna priser.

Det säkraste tecknet på en nyare Knoll-möbel sitter i själva möbeln. Ramarna till Barcelona-stolen och Wassily är stämplade med Knolls logotyp och formgivarens signatur, ”ensuring lifetime authentication”, skriver Knoll. Florence Knoll Lounge har KnollStudio-logotypen och hennes signatur på basen, och Tulip-stolen har logotypen och Saarinens signatur ingjutna under foten. Stämpeln är inte gammal: enligt Londonhandlaren Aram infördes den på Barcelona-stolen 1995. Äldre stolar saknar den och känns i stället igen på dynor, etiketter och detaljer. Etiketter från Knoll Associates eller Knoll International och logotypens utseende – Matters K från 1940-talet, Vignellis grafik från 1967 – ger enligt handlare en grov datering.

Kopiorna är många. Barcelona-stolen, Wassily, Tulip och Bertoias stolar kopieras flitigt, och Knolls kamp mot kopior är gammal. Från 1947 tillverkade Knoll Associates B.K.F.-stolen, Butterfly, på licens, men kopiorna tog över och Knoll lade ner tillverkningen 1950, sedan en stämning mot en kopierande tillverkare gått företaget emot, enligt Harper’s Magazine 1958. I Sverige skyddas brukskonst som huvudregel i 70 år efter upphovspersonens död: Saarinens möbler till och med 2031, Mies till och med 2039, Bertoias till och med 2048 och Breuers till och med 2051. Om ett föremål alls är skyddat avgör domstol. En svensk dom mot företaget Designers Revolt underkände försöket att sälja kopior till svenska kunder med hänvisning till kortare skyddstider utomlands.

Eftersom de flesta klassikerna fortfarande tillverkas ligger vintagepriserna ofta under nypriset. På Bukowskis Helsinki Design Sale den 27 oktober 2019 klubbades tio armlösa Tulip-stolar från Knoll International, tillverkade på 1970-talet, för 4 700 euro. Samlarna söker hellre det som inte görs längre: Grasshopper, tidiga Risom-möbler och etiketter från Knoll Associates. Mer om andrahandsmarknaden finns i vår guide till designklassiker som investering.