Hos Knoll kostade Butterfly-stolen omkring 35 dollar. 1958 gick den att få för 5,95 dollar i amerikansk detaljhandel. Båda priserna står i Harper’s Magazine i augusti 1958. Stolen – BKF efter formgivarnas initialer, Hardoy Chair i Knolls sortiment – ritades 1938 i Buenos Aires av Antonio Bonet, Juan Kurchan och Jorge Ferrari-Hardoy. Förebilden var en fällbar fältstol av trä. De tre ersatte träramen med en ram av böjd metallstång och duken med läder. Knoll licensierade stolen 1947, och när kopiorna tog över marknaden lade Knoll ner tillverkningen 1950, enligt Knoll. I dag görs den av många tillverkare i flera länder.
Designbakgrund
Förebilden är drygt sextio år äldre än stolen. Den 22 mars 1877 tog engelsmannen Joseph Beverley Fenby patent i England på en fällbar fältstol av trä, och den 12 juli 1881 fick han amerikanskt patent nr 244 216 på sin ”Folding Chair”. Enligt Harper’s Magazine blev stolen standardutrustning för den italienska arméns officerare under kriget i Etiopien. I Italien blev den känd som Tripolina, enligt antikhandeln Christopher Clarke Antiques. Knoll beskriver förebilden bara som ”a wooden folding chair popular in Europe”.

1938 arbetade Jorge Ferrari-Hardoy enligt Knoll i Paris hos Le Corbusier, med stadsplaner för Buenos Aires som aldrig genomfördes. Samma år ritade han, Antonio Bonet och Juan Kurchan stolen i Buenos Aires; året därpå tog Ferrari-Hardoy arkitektexamen vid Universidad de Buenos Aires. De tre använde namnet Grupo Austral. Ingen källa beskriver hur arbetet fördelades mellan dem. I Harper’s Magazine 1958 citeras Ferrari-Hardoy om vem som ritade stolen: ”Antonio Bonet, Juan Kurchan, and myself.”
Stolens första år i USA har berättats av Peter Blake och Jane Fiske McCullough i Harper’s Magazine i augusti 1958. Den 6 mars 1940 publicerade branschtidningen Retailing Daily en bild av ”a newly invented Argentine easy-chair … for siesta sitting”, krediterad Grupo Austral, Buenos Aires. De tre hade då, skriver Harper’s, nyss vunnit en argentinsk möbeltävling med stolen.
Edgar Kaufmann Jr. vid MoMA beställde enligt Harper’s de två första stolarna som kom till USA, för 25 dollar styck i import. Ett av de första exemplaren hamnade på familjen Kaufmanns Fallingwater vid Bear Run. I början av 1940-talet tog Clifford Pascoe och hans firma Artek-Pascoe i New York upp tillverkningen, med läderslingor importerade från Argentina. Han sålde enligt Harper’s färre än 1 500 stolar, de flesta till unga konstnärer och arkitekter i New York och Boston, innan produktionen stannade under kriget.
Konstruktion och material
Ramen är av böjd metallstång, och sits och rygg är en enda lös sling som hängs över ramens fyra övre spetsar. Denver Art Museum beskriver sitt exemplar som ”painted wrought-iron rod and leather”: målad stång av smidesjärn, och läder. Hur ramen är fogad och av hur många delar har vi inte kunnat belägga.
Denver Art Museums exemplar är 87 centimeter högt, 80,6 centimeter brett och 74,9 centimeter djupt, med en sitthöjd på 40,6 centimeter. Måtten gäller det exemplaret; nutida versioner skiljer sig. Någon vikt anger museet inte, bara att stolen är ”relatively lightweight”.
Slingen har bytt material med tillverkaren. De argentinska stolarna hade läder, och Pascoe importerade sina läderslingor från Argentina, ”where leather is cheap”, som Harper’s skriver. Knolls version och de billiga kopiorna hade i stället sling av kanvas. Ett exemplar från 1939, visat i utställningen ¡Tomen asiento! på MARQ i Buenos Aires i oktober 2019, har en brun sling sydd av flera läderstycken på svart ram.

Germanisches Nationalmuseum i Nürnberg har ett exemplar tillverkat 1959, med tygsling på vit ram; tillverkaren är inte känd. I dag görs slingorna bland annat av buffelläder, nötläder, kanvas och fårskinn. Tyska Manufakturplus gör en version med sling av buffelläder i två halvor, sydda samman med en söm i mitten.
Funktion och användning
Retailing Daily presenterade stolen 1940 som en easy chair ”for siesta sitting”. Den är en vilstol, och slingen är både sits och rygg: duken hänger fritt mellan ramens spetsar.
Denver Art Museum förklarar stolens framgång med det praktiska. Den är förhållandevis lätt, vissa versioner gick att fälla ihop, och den fanns i många färger till lågt pris. Enligt museet blev den särskilt populär på USA:s västkust.
Slingen sitter bara fast genom att den hänger över ramen. Några skötselråd för stolen har vi inte hittat i kontrollerade källor; följ tillverkarens råd för slingans material, som skiljer sig mellan läder, kanvas och fårskinn.
Plats i designhistorien
Hans Knoll licensierade formgivningen 1947, enligt Knoll, och tog in den i Knolls kollektion som Hardoy Chair. Namnet var Knolls; stolen krediteras alla tre formgivarna. Den kostade enligt Harper’s omkring 35 dollar, med sling av kanvas, och fanns i katalogen samtidigt som Eero Saarinens Womb Chair, som kom i produktion hos Knoll 1948.
Kopiorna kom snabbt. Konkurrensen pressade priset till omkring 21,50 dollar, och när Knoll slutade kostade stolen 19,95, enligt Harper’s. I november 1950 stämde Knoll Burtman Ornamental Iron Works i federal domstol i Massachusetts för kopiering, och Harper’s sammanfattar utgången: ”the decision went against Knoll”. Knoll skriver själv: ”Unable to protect the license as knockoffs flooded the market, Knoll discontinued production in 1950.” Knolls tillverkning varade alltså från 1947 till 1950, enligt Knoll.
Därefter såldes stolen i ännu större antal, av andra. Uppskattningsvis upp till fem miljoner såldes i USA under 1950-talet, enligt Denver Art Museum. Harper’s skrev 1958: ”Some estimates run as high as five million sold since 1950 in this country alone.” Knoll kallar den ”one of the most imitated chairs in modern furniture history”, och Denver Art Museum skriver att den ”would become one of the most imitated chairs of the twentieth century”.
MoMA har en stol från Artek-Pascoe, och Denver Art Museum en med Artek-Pascoe och Knoll angivna som tillverkare, visad i utställningen What Is Modern? 2010–2013.
Före 1950 nämner källorna två tillverkare vid sidan av kopiorna: Artek-Pascoe i New York och Knoll, som tillverkade stolen på licens. I dag säljer många tillverkare i flera länder egna versioner, bland dem Cuero, som säljer en Leather Butterfly Chair (Pampa Mariposa) från 1 447 dollar på sin webbplats i oktober 2026. Vem som har rätt till formgivningen i dag har vi inte kunnat belägga, och inte heller svenska priser eller kontrollerade priser på Knoll-exemplar i andrahand. Vad som skiljer original från kopia, och vad lagen säger, går vi igenom i Original eller kopia.
Källor
- Jorge Ferrari Hardoy, Knoll.
- B.K.F. Chair (1995.72), Denver Art Museum.
- very significant CHAIR, Harper’s Magazine (Peter Blake och Jane Fiske McCullough), augusti 1958, s. 67–71, 1958.
- Harper’s Magazine, vol. 217 (juli–december 1958), fulltext, Internet Archive.
- US 244,216: Folding Chair (J. B. Fenby), United States Patent Office (Google Patents), 1881.
- J.B. Fenby, Christopher Clarke Antiques.
- B.K.F. chair (715.1943.a-b), Museum of Modern Art.
- Sedia butterfly M198, realizzata 1959 (Germanisches Nationalmuseum), Wikimedia Commons (foto Sailko).
- Sillón BKF original de 1939, ¡Tomen asiento!, MARQ, Wikimedia Commons (foto Gralamar).
- Leather Butterfly Chair (Pampa Mariposa), Cuero, 2026.




