Birds by Toikka – Oiva Toikkas fåglar i munblåst glas

Oiva Toikkas första glasfåglar var små flugsnappare. De gjordes 1972 på Nuutajärvi glasbruk i södra Finland, där Toikka då hade varit formgivare i nio år, och efter dem kom fler arter i olika former och storlekar. Namnet Birds by Toikka fick serien först 1994, enligt Iittala, som tillverkar fåglarna i dag. Sedan 2014 blåses de för hand på Iittalas glasbruk i Iittala, och varje fågel kräver flera glasblåsare i flera steg. Hur många fåglar det har blivit går inte att säga exakt. Enligt Iittalas finska produktsida formgav Toikka fler än 500 olika fåglar. V&A i London kallar dem, sammantagna, de överlägset mest framgångsrika formgivningarna i Nuutajärvi glasbruks historia.

Designbakgrund

Oiva Toikka (1931–2019) var finländsk glaskonstnär och formgivare. Han började på keramikfabriken Arabia på 1950-talet, och 1963 blev han formgivare på Nuutajärvi glasbruk. Glasbrukets konstnärliga ledare var sedan 1951 Kaj Franck, och enligt Iittala var det Franck som anställde honom. Nuutajärvi grundades 1793, och glasbyn kallar sig i dag Finlands äldsta glasby.

Året efter att han kom dit ritade Toikka Kastehelmi, en serie i pressglas med droppar i ringar. Fåglarna kom åtta år senare. Om de var en beställning eller Toikkas eget initiativ säger källorna inte.

Seriens tidiga historia finns i Iittalas egen berättelse om fåglarna, och alla årtal i det här stycket kommer därifrån. De första var små flugsnappare, 1972. Tre år senare, 1975, kom Kiikkuri, en stor och tekniskt krävande fågel som de följande åren gjordes både stående på fot och vilande utan. Kring början av 1980-talet växte serien. Crow, Willow Grouse, Alli, Pheasant och Kiiruna gick före, och efter dem kom allt fler arter i olika former och storlekar, med nya dekortekniker. 1994 fick samlingen namnet Birds by Toikka och blev en egen serie, med mer fokus på exportmarknaderna. 1996 började traditionen med en årsfågel och ett årsägg, som bara säljs det året.

Toikkas hållning finns i två meningar som Iittala återger: ”I’m not looking for perfection, I want it to be fun.” Han sökte inte det fulländade; det skulle vara roligt. Och: ”I trust in accidents and misunderstandings.” Han litade på misstag och missförstånd. Iittala sammanfattar själv idén bakom serien med en mening som går åt båda hållen: ”Glass is perfect for birds – and birds are perfect for glass.”

Konstruktion och material

Fåglarna är munblåst glas. Iittala skriver ”Mouthblown glass” på produktsidorna, och V&A katalogiserar sin fågel som ”Glass, hand-blown and tooled”, blåst för hand och format med verktyg. Årsfågeln 2026 är enligt Iittala frihandsblåst, ”Freeblown at the Glass Factory in Finland”.

Iittala beskriver arbetet med en enda fågel som ett precisionsarbete som kräver flera glasblåsare i flera steg. Hur många, eller hur lång tid det tar, anger glasbruket inte.

Dekoren varierar från fågel till fågel. Iittala räknar upp filigranränder och band, prickar, bubblor, fjäderlika detaljer och skiftande färgningar. V&A:s fågel, en tjäder med namnet Capercaillie, formgiven 2000 och gjord 2004, har en brun och grön kropp med lysterdekor som efterliknar fjädrar och från vissa vinklar ser metalliskt blå ut. Eftersom fåglarna görs för hand är varje fågel unik, skriver V&A.

Storlekarna skiljer sig mycket. Enligt Iittalas produktsidor, oktober 2026:

• Mari, en gul, transparent fågel med lång näbb: 11,5 × 11,5 × 11 centimeter, 0,363 kilo.
• Oriol, årsfågel 2025 i ljust lila: 24,5 centimeter bred och 13,5 centimeter hög, 1,01 kilo.
• Lakla, årsfågel 2026 i pomerans: 0,78 kilo. Måtten anges inte.

Samma fågel finns ofta i flera färger, och Iittala har tagit fram äldre fåglar ur arkiven igen. Vilka färger och storlekar en viss fågel har funnits i genom åren framgår inte av de källor som har kontrollerats.

Funktion och användning

Birds by Toikka har ingen annan uppgift än att stå framme. Iittala sorterar fåglarna under konstobjekt, ”art objects” på den engelska webbplatsen. Iittala beskriver en entusiastisk samlarkrets som har vuxit fram från Finland till ”every corner of the globe”.

För den som samlar har årsfåglarna en särskild ställning, eftersom de bara säljs under sitt år. Oriol fanns till slutet av 2025, och Lakla är enligt Iittala ”Available only in 2026”. Oriol är graverad med årets märke.

Signaturen är det tecken på äkthet som källorna nämner. V&A:s tjäder från 2004 är signerad ”O. Toikka Nuutajärvi” och har dessutom en etikett med ”i iittala”. I dag är alla Birds by Toikka signerade för att garantera äktheten, enligt Iittalas finska produktsida, som inte säger hur signaturen ser ut.

Fåglarna säljs i designbutiker och i Iittalas egen webbutik, och Iittalas återförsäljarsök visar var. Flugsnapparen i mossgrönt och koppar kostade omkring 1 700 kr hos återförsäljare i oktober 2026. Skötselråd för fåglarna finns inte i de källor som har kontrollerats.

Plats i designhistorien

V&A sammanfattar fåglarnas ställning i två meningar. De är tillsammans Toikkas mest kända verk, ”Collectively, they form his best-known work”, och de är sammantagna de överlägset mest framgångsrika formgivningarna i Nuutajärvi glasbruks historia. Tjädern i museets samling skänkte Iittala 2004, som en av fem Toikka-fåglar (inventarienummer C.12-2009). Nasjonalmuseet i Oslo har tre av Toikkas årskuber, från 2002, 2003 och 2004.

Iittala kallar Toikka ”one of the great personas of Finnish glass design” och hans glaskonst ”imaginative, rich and bold”, ”a departure from mainstream Nordic design”: ett avsteg från huvudfåran i nordisk design. Fåglarna kom 1972, efter de år, ungefär 1930–1970, som brukar räknas till skandinavisk modern, och de har inget av den stilens vardagsnytta. De är gjorda för att titta på.

V&A skriver att fåglarna har tillverkats utan avbrott sedan 1972. 2014 upphörde den industriella glastillverkningen i Nuutajärvi, och produktionen flyttades till Iittalas glasbruk i Iittala, där glasblåsarna fortsatte arbetet. Där görs i dag också Tapio Wirkkalas Ultima Thule för hand. Nuutajärvi är nu en glasby med fristående glasblåsare, en glasskola, glasmuseet Lasimuseo Prykäri och, sedan 2024, Lintukoto, en utställning med Toikkas fåglar.

Toikka dog 2019. Iittala för arvet vidare genom att ta fram fåglar ur sina arkiv igen, tillsammans med Toikkas familj och glasbruket, enligt Iittalas berättelse om serien. Vem som har formgivit eller valt årsfåglarna efter hans död säger Iittala inte.

Antal tillverkade fåglar, priset 1972 och auktionspriser är inte belagda i de källor som har kontrollerats.