Kartio – Kaj Francks glas för vardagen

Kartio-glaset har inget mönster. Formen är geometrisk, glaset klart eller färgat, och enligt Iittala stämmer den breda färgskalan med en tanke som Kaj Franck hade: att färgen är den enda dekor som behövs. Franck formgav Kartio 1958, enligt både Iittala och Uppslagsverket Finland. Dricksglasen var ursprungligen pressglas från Nuutajärvi glasbruk, där han var konstnärlig ledare. De togs senare i produktion igen, och i dag ger Iittala ut serien: dricksglas på 21 och 40 centiliter, en kanna på 95 centiliter och en vas. Uppslagsverket Finland skriver i en bildtext: ”Isynnerhet de stapelbara dricksglasen återfinns i många finländska hem.”

Designbakgrund

Kaj Franck (1911–1989) knöts till Arabia 1945, enligt Uppslagsverket Finland, och var konstnärlig ledare där från 1948, enligt Arkitektur- och designmuseet i Helsingfors. 1950 utnämndes han till planerare vid Nuutajärvi glasbruk, och året därpå blev han glasbrukets konstnärliga ledare. Från mitten av 1950-talet var glas hans huvudmaterial, skriver museet.

Iittala kallar Franck ”the conscience of Finnish design”, den finska designens samvete, och skriver att han ville ta bort allt överflödigt och bara behålla det väsentliga. Målet nådde han 1958, enligt Iittala: ”In 1958, Franck realized his goal with the Kartio glass, which captured the perfect balance between material and geometric form.” Tanken att färgen räcker som dekor har Iittala också knutit till Kilta, Francks servis för Arabia, som han senare arbetade om till Teema: ”In Kilta, colour itself became the decoration.” Om Kartio var en beställning från glasbruket eller Francks eget initiativ framgår inte av källorna.

Formerna har föregångare i hans arbete för Nuutajärvi. V&A i London har en kanna från glasbruket som museet daterar formgivningen av till 1954: formblåst, 22 centimeter hög, med pip men utan handtag. Enligt museets text var den en av flera former som Franck tog fram när han sökte en funktionell form som slapp det tidsödande och därför dyra arbetet med ett handtag. Museet har också ett tunt, koniskt dricksglas från omkring 1956, tänkt att höra ihop med de enkla kannor som Franck ritade omkring 1954–1956. Kannan har samma dubbelkoniska form med pip som dagens Kartio-kanna, men V&A kallar varken den eller glaset Kartio.

Uppslagsverket Finland räknar Kartioglasen till Francks pressade glas, tillsammans med Fasetti, Prisma och Luna, och skriver att de senare togs i produktion på nytt. När det skedde, och när glasen fick namnet Kartio, anger ingen av de källor vi har kontrollerat. Nuutajärvi blev senare en del av Iittala, och den industriella glastillverkningen där upphörde 2014, då produktionen flyttade till Iittalas glasbruk.

Konstruktion och material

De första Kartio-glasen pressades: glaset formades i en form under tryck, i stället för att blåsas. Uppslagsverket Finland räknar Kartio till Francks pressade glas, och Bukowskis katalogiserade 2023 elva dricksglas från Nuutajärvi, i originalförpackningar, som ”’Kartio’ 5027”. Enligt auktionshusets katalogtext är de pressglas i ”diverse färger” och 8 centimeter höga.

Hur dagens dricksglas och kanna görs anger Iittala inte. Dricksglasen tillverkas enligt Iittalas produktsidor på Iittalas glasbruk i Finland (”Produced in Finland at the Iittala glass factory”), och kannan har Finland som ursprungsland. Vasen på 220 millimeter skiljer sig från resten av serien: den är munblåst och tillverkad i Thailand, enligt Iittala.

Måtten enligt Iittalas produktsidor, oktober 2026:

• Dricksglas 21 cl: 8 centimeter högt och 8 centimeter brett.
• Dricksglas 40 cl: 12 centimeter högt och omkring 9 centimeter brett.
• Kanna 95 cl: omkring 22 centimeter hög, 9,7 centimeter bred och 10,4 centimeter lång, 0,388 kilo.
• Vas 220 mm: 22 centimeter hög och 9,5 centimeter bred, 0,39 kilo.

Kannan har ingen hänkel. Den är dubbelkonisk, smalare på mitten, med en pip i överkanten.

Serien görs i klart och färgat glas, och färgerna byts ofta. På Iittalas produktsidor fanns i oktober 2026 bland annat klart, grått, mörkgrått, linne, vattengrönt, tallgrönt, aqua, sjöblått, ljung, tranbär och äppelgrönt, och ultramarinblått som årets färg; flera av dem var på väg ut ur sortimentet. Iittala skriver: ”The wide and versatile colour palette of Kartio perfectly represents Iittala’s knowledge of coloured glass.”

Funktion och användning

Kartio är glas för vardagsbordet. Iittala beskriver formen som enkel, lätt att kombinera och gjord för dagligt bruk, ”simple, yet durable enough for everyday use”. Dricksglasen går att stapla, och det är de stapelbara dricksglasen som Uppslagsverket Finland särskilt nämner.

Skötseln anger Iittala per produkt, och den skiljer sig. Dricksglasen tål diskmaskin; för det vattengröna glaset på 21 centiliter anger Iittala högst 50 grader. Kannan och vasen ska diskas för hand.

I Iittalas svenska webbutik kostade två Kartio-glas på 21 centiliter 239 kr i oktober 2026. Kannan fanns hos återförsäljare från ca 849 kr samma månad. I Iittalas finska webbutik kostade två glas på 40 centiliter 24,90 euro. Vasen kostade där 70 euro, ett nedsatt pris. Iittala säljer serien i egna butiker och i webbutiken, och den finns i design- och inredningsbutiker. Andrahandspriser har vi inte hittat belagda.

Plats i designhistorien

Uppslagsverket Finland skriver att Franck kanske blev mest känd för sina anonyma glas och sitt porslin i serieproduktion, och Kartioglasen står bland de glas uppslagsverket räknar upp. I bildtexten till Kartio heter det: ”Servisen Kartio kom till 1958 och är med sin tidlösa design fortfarande populär.” Iittala kallar Kartio ”a legendary design beyond any trend”.

Finska Yle har återkommit till glasen. 2011, hundra år efter Francks födelse, kallade Yle Kartio-glasen och Kilta-servisen populära och hållbara bruksföremål. 2024 skrev Yle att finländarna har antingen Kartio-glas, Teema-servisen eller Kilta i sina skåp. Artikeln handlade om utställningen Kaj Franck – Muotoilijan utopia på Finlands glasmuseum, som visades till 12 maj 2024. Alla tre serierna fanns med.

I de museikataloger vi har kunnat söka i har vi inte hittat något föremål katalogiserat som Kartio, och de finländska samlingsdatabaserna har vi inte kunnat söka i. V&A:s kanna och dricksglas från Nuutajärvi är formgivna före 1958 och bär inte namnet. Någon utmärkelse för Kartio har vi inte heller hittat. Franck själv fick Lunningpriset 1955 och Grand Prix på Milanotriennalen 1957, enligt Uppslagsverket Finland. Bukowskis auktion med de elva glasen från Nuutajärvi avslutades 16 oktober 2023, men slutpriset visas inte på auktionshusets sida.

Kartio hör inte till Teema, även om Yle nämner serierna tillsammans. Glasen har grannar på samma glasbruk: Oiva Toikka kom till Nuutajärvi 1963, när Franck var konstnärlig ledare, och hans Kastehelmi från 1964 är också pressglas från Nuutajärvi som Iittala tillverkar i dag. I Iittalas sortiment står Kartio i dag bredvid Timo Sarpanevas ljusstake Festivo och Heikki Orvolas ljuslykta Kivi. Iittala är i dag ett varumärke i Fiskars Group.