Svenskt Tenn – Estrid Ericsons och Josef Franks hus

Svenskt Tenn kallar själv sitt namn missvisande. Firman som Estrid Ericson grundade i Stockholm 1924, tillsammans med tennkonstnären Nils Fougstedt, sålde moderna tennföremål till rimliga priser. Det Svenskt Tenn är känt för i dag är Josef Franks möbler och tryckta tyger, ritade för Ericson från 1934 till hans död 1967. Butiken har legat på Strandvägen 5 sedan 1927, och sedan 1975 ägs företaget av Kjell och Märta Beijers Stiftelse. Det har ingen privat ägare: överskottet går till stiftelsens anslag till forskning. 2024 omsatte Svenskt Tenn omkring 448 miljoner kronor, med en enda butik och en webbutik. Hundra år efter starten är tennet en bisak.

Företagshistoria

Estrid Ericson kom från Hjo och hade arbetat som konsulent i fyra år när hon våren 1924 startade Konsthantverkets verkstad på Kungsholmen tillsammans med Nils Fougstedt, som hon hade lärt känna under konsulenttiden. De hade två hantverkare och ett material som nästan ingen längre brydde sig om: tenn. Pengarna var Ericsons, ett mindre arv efter fadern. Samma höst hittade hon en lokal på Smålandsgatan med plats för både verkstad och butik, och i oktober 1924 öppnade Svenskt Tenn där. Aktiebolaget registrerades först 1933; de första nio åren var det Ericsons firma.

Ett år senare stod tennet i Paris. Firman ställde ut på världsutställningen för dekorativ konst 1925 och fick guldmedalj. 1927 flyttade butiken till större lokaler på Strandvägen 5, där den ligger än i dag, och samma år började Svenskt Tenn göra möbler: svartbetsat trä med detaljer i tenn, ritade av arkitekterna Uno Åhrén och Björn Trägårdh. I början av 1930-talet tog företaget steget till heminredning.

Vändpunkten kom 1934. Inför tioårsjubileet knöt Ericson till sig Josef Frank, den wienske arkitekten som hade flyttat till Stockholm i december året innan. Hans första framträdande för Svenskt Tenn blev utställningen Standard för bostad och bohag på Liljevalchs samma år. Vid världsutställningarna i Paris 1937 och New York 1939 visade Ericson och Frank den inredningsstil som kom att kallas Swedish Modern, en mjukare och mer personlig gren av skandinavisk modern. Mellan 1941 och 1947 bodde Frank i New York, men samarbetet fortsatte med posten: han ritade tyger och skickade mönstren till Strandvägen.

Ericson var 81 år när hon i slutet av 1975 sålde samtliga aktier till Kjell och Märta Beijers Stiftelse. Det barnlösa paret Kjell och Märta Beijer hade bildat stiftelsen året innan, och enligt stiftelsen hade Märta Beijer en gång arbetat som försäljare på Svenskt Tenn – det var där hon träffade sin man. Villkoret var, med företagets ord, att stiftelsen skulle föra arvet vidare för alltid. Köpet vidgade stiftelsens ändamål till kultur, särskilt arkitektur och design. ”När Ericson sålde företaget till stiftelsen var det det bästa hon kunde göra för Svenskt Tenns framtid”, har marknadschefen Thommy Bindefeld sagt i en intervju med Swedish Chamber of Commerce for the UK.

Butiken var känd, men den bar sig inte: före 1979 gick företaget med förlust. Ericson stannade som vd några år efter försäljningen, och 1979 tog Ann Wall över. Hon moderniserade sortiment, administration, ekonomi och marknadsföring och gjorde Svenskt Tenn lönsamt. Ericson dog 1981. Den egna tennverkstaden lades enligt Svenskt kvinnobiografiskt lexikon ned i mitten av 1980-talet.

I dag leds företaget av Maria Veerasamy. Det hade 92 anställda 2024 och omsatte samma år omkring 448 miljoner kronor, 8,4 procent mer än 2023. Hundraårsjubileet fick en utställning på Liljevalchs, där Frank hade debuterat för företaget nittio år tidigare: Svenskt Tenn: A Philosophy of Home, 13 rum kuraterade av Jane Withers och Svenskt Tenns chefsintendent Karin Södergren, från september 2024 till januari 2025. I juni 2024 fick Svenskt Tenn Regeringens exportpris för de kulturella och kreativa branscherna 2023. Juryn skrev att företaget ”under sin hundraåriga historia kommit att bli en kulturhistorisk institution i Sverige”.

Designsamarbeten

Estrid Ericson var ägare, vd och konstnärlig ledare i drygt femtio år, och hon formgav själv: tennföremål, smycken, tygmönstret Elefant och de sammansatta inredningarna i butiken. Hennes viktigaste insats var ändå urvalet – vad som skulle stå bredvid vad på Strandvägen, och vem som skulle rita det. Hon gav Frank uppdragen, och Anakreon ritade han på hennes beställning. Enligt företagets historik ritade Frank medan Ericson stod för detaljerna och presentationen.

Tennkonstnären Nils Fougstedt var med från första dagen. Ericson hade träffat honom under konsulentåren, och han blev firmans konstnärliga medarbetare när verkstaden på Kungsholmen startade 1924. De tidiga moderna tennföremålen är hans och Ericsons gemensamma arbete, och det var de som tog guldmedaljen i Paris 1925. Under 1920- och 1930-talen formgav även konstnären Anna Petrus för firman.

Arkitekterna Uno Åhrén och Björn Trägårdh ritade tennmöblerna från 1927. Åhrén fortsatte när Svenskt Tenn tog steget till heminredning i början av 1930-talet och inredde dessutom Ericsons egen våning. Bukowskis kallar deras svartbetsade möbler med tenn för funkismöbler, och de visar hur Svenskt Tenn såg ut innan Frank kom: mörkt trä och ett sortiment som fortfarande byggde på materialet i namnet.

Med Josef Frank bytte företaget riktning. Han var 49 år, drev fortfarande inredningsfirman Haus & Garten i Wien och kom till Stockholm med ett färdigt program. Från 1934 till sin död 1967 var han Svenskt Tenns huvudformgivare och ritade möbler, textilier, belysning och föremål i glas och metall. I New York ritade han ett stort antal textilier som han skickade till Ericson, bland dem Manhattan och Dixieland. Hur mycket han ritade totalt beror på vem som räknar. Uppgifterna om antalet tryckmönster går från omkring 160 till 250, och enligt Svenskt Tenn rymmer arkivet över 3 000 skisser och ritningar. Hundratals mönster och tusentals möbelritningar, alltså – och företaget hämtar fortfarande ur arkivet.

Under 2000-talet har Svenskt Tenn låtit gästformgivare arbeta med det arvet. Michael Anastassiades gjorde 2013 utställningen To Be Perfectly Frank på Svenskt Tenn, där han gav utvalda Frank-föremål nytt material, ny form eller ny funktion. Skåpet Bird Cage, klädhängaren Bellhop och lampan Flight kom ur den, några i begränsad upplaga och andra till det permanenta sortimentet. 2023 kuraterade Margherita Maccapani Missoni sommarutställningen A postcard from Italy i galleriet på Strandvägen 5, med dukningar i Franks Italian Dinner, Catleya, Stripes, Poisons och Vegetable Tree och porslin tillverkat i Italien för Svenskt Tenn. Hon hade länge varit kund, sa hon till Wallpaper*, och ville visa ”en mer sällan skådad version av Svenskt Tenns universum”.

Designfilosofi och formspråk

Svenskt Tenn började i funktionalismens tid, med svartbetsade möbler och tenn. Efter 1934 gled sortimentet enligt Bukowskis över mot Franks mjukare modernism, och den linjen har företaget hållit sedan dess. Ericson och Frank delade en syn på hemmet som Liljevalchs sammanfattade inför jubileumsutställningen 2024: modernt, bekvämt och välkomnande, ständigt föränderligt, med människan i centrum.

Frank gav hållningen ett namn 1958, i en essä i tidskriften Form: accidentism. Rum som har vuxit fram över tid, med det som ägaren samlat på sig, är enligt honom ofta mer beboeliga än rum som planerats färdiga. I butiken betyder det blandning utan rangordning. Dyrt står bredvid billigt, resefynd bredvid möbler, och mönster och färg väger lika tungt som formen. Frank rådde dessutom sina kunder att blanda flera mönster i samma rum. När Fashion and Textile Museum i London visade hans arbete ägnades ett rum åt rådet att blanda åtta mönster för att få ett lugnt intryck.

Ericsons egna resefynd – snäckor, fossiler, kinesiskt stengods – blev enligt Bukowskis förlagor till tenndetaljer och dekorföremål. Hon ville också att alla som kom in i butiken skulle kunna köpa något, och började därför sälja brickor och servetter i olika mönster. Enligt företaget håller Svenskt Tenn fast vid den traditionen. Därför ligger en bricka i Franks mönster i samma butik som Skåp 881.

Materialen följer historien: tenn från 1924, trä från 1927, tryckta textilier från 1930-talet. Tygerna trycks på linne och bomull, och Franks mönster är så täta att det är svårt att se var repetitionen börjar och slutar. Det var ett medvetet val av en formgivare som ville undvika det mekaniska intrycket.

Centrala produkter

Tennföremålen (från 1924, Estrid Ericson och Nils Fougstedt) var hela affärsidén: moderna föremål i ett material som höll på att glömmas bort, till rimliga priser. De tog guldmedalj i Paris 1925 och gav företaget dess namn.

Tennmöblerna (från 1927, Uno Åhrén och Björn Trägårdh) var Svenskt Tenns första möbler: svartbetsade trästommar med detaljer i tenn, ofta graverade. De hör till företagets funkisår, före Frank.

Elefant (1930-talet, Estrid Ericson) är enligt företaget det enda tygmönster Ericson ritade, med ett afrikanskt tyg med elefanter som förlaga. Röhsska museet i Göteborg äger ett tryck på linne från Rydboholm, 460 × 150 centimeter, som visades i Highlights 2, svenska designfavoriter 2023. Mönstret säljs i dag på tyg, tapet, kuddar, brickor, lampskärmar och väskor.

Liljevalchssoffan (1934, Josef Frank) har namn efter Liljevalchs konsthall, där den visades på utställningen Standard för bostad och bohag. Den är stor och djupt stoppad, med trästomme och tygklädsel, gärna i ett av Franks egna tryck – en soffa för att sitta länge i, visad bland tidens stålrörsmöbler.

Anakreon (1938, Josef Frank) ritade Frank för Svenskt Tenn på Ericsons uppdrag. Hon hade sett en minoisk fresk från Knossos med en blå fågel och bad honom tolka den. Resultatet är fåglar, blommor och växter mot flytande färgfält. Mönstret finns i Nationalmuseums samling.

Skåp 881 (1938, Josef Frank) heter i arkivet ”Cabinet with 21 Drawers” men har nitton lådor. Det är fanerat med vavona-rot och har stomme och ben i valnöt och beslag i mässing. Nationalmuseum köpte ett exemplar 1952, samma år som Svenskt Tenn ställde ut på museet, och därifrån kommer smeknamnet Nationalmuseiskåpet.

Manhattan och Dixieland (1940-talet, Josef Frank) ritade Frank under åren i New York. Manhattan är öns stadsplan sedd uppifrån, tryckt på linne; Nasjonalmuseet i Oslo har ett exemplar som Svenskt Tenn skänkte 2017.

Italian Dinner (1940-talet, Josef Frank) varvar band av italienska grönsaker och frukter med rödmullar, bläckfiskar, musslor och hummer. Det är Franks humor i tryck. Mönstret fanns med när Missoni dukade galleriet 2023, liksom Vegetable Tree.

Bird Cage, Bellhop och Flight (2013, Michael Anastassiades) är ett skåp, en klädhängare och en lampa ur To Be Perfectly Frank, där Frank-föremål fick nytt material, ny form eller ny funktion.

Köpguide och äkthetskontroll

Ny vara säljer Svenskt Tenn själv, i butiken på Strandvägen 5 och i webbutiken på svenskttenn.com. Butiken är den enda, och marknadschefen Thommy Bindefeld har sagt att företaget inte har några planer på att öppna fler. Ska du köpa nytillverkade möbler eller tyger någon annanstans: kontrollera först med Svenskt Tenn att butiken säljer dem med företagets godkännande.

Äldre föremål finns på auktion. Bukowskis säljer Svenskt Tenn återkommande och hade i februari 2025 temaauktionen Josef Frank with Friends; Phillips säljer också Frank. Det tidiga tennet och tennmöblerna beskriver Bukowskis som mycket eftertraktade. Auktionshuset katalogiserar tennföremålen med Svenskt Tenns modellnummer. Ericsons sigill i form av en elefant, i tenn och mässing, är modell A2568. Modellen kom enligt Bukowskis i produktion 1949–1950, men exemplaret som auktionshuset sålde 2025 var tillverkat på 2000-talet.

Samma modellnummer kan alltså gälla både ett tidigt och ett nytillverkat exemplar, och modellnumret ensamt daterar inte ett föremål. Köper du äldre Svenskt Tenn utanför auktionshusen: fråga efter modellnummer och proveniens, och låt en specialist bedöma dyrare möbler innan du betalar. Guiden till designklassiker som investering behandlar Franks möbler som samlarobjekt, med priser från auktionerna.