Poul Kjærholm – möbelsnickaren som valde stålet

Ramen är böjd ur ett enda stycke plattstål och saknar fogar. Sits och rygg är av flaglina, spänd över stålet. Ett stycke av varje material, inget mer. Poul Kjærholm ritade stolen 1951 som examensarbete. Han var 22 år, möbelsnickare från Hjørring och hade gått i lära sedan han var femton, och stolen blev PK25. Från 1955 till sin död 1980 ritade han för tillverkaren Ejvind Kold Christensen, och tillsammans byggde de en kollektion som Dansk Biografisk Leksikon beskriver som inte särskilt stor men mycket exklusiv: PK22, PK24, PK80. Han var utbildad i trä men gjorde sitt namn i stål, ett material som han enligt Fritz Hansen ansåg förtjänade samma konstnärliga respekt som träet.

Bakgrund

Øster Vrå ligger i Vendsyssel, längst upp på Jylland, och där föddes Poul Kjærholm den 8 januari 1929. Fadern Jens Kjærholm var köpman och modern Ragna Birgitte Knudsen fotograf. Några år senare flyttade familjen till Hjørring, och där gick han som femtonåring i lära hos en möbelsnickare. Gesällbrevet kom 1949. Ingen i familjen hade arbetat med möbler före honom.

Därifrån gick vägen till Köpenhamn och Kunsthåndværkerskolens möbelskola. Hans J. Wegner var en av hans lärare och gav honom dessutom arbete på sitt ritkontor under studietiden. Examensarbetet ritade han 1951: stålstolen som i dag heter PK25. Examen tog han 1952. Skolvalet säger något om honom. Han kom till möbelkonsten från verkstaden och hantverksskolan, inte från arkitektutbildningen på Kunstakademiet, där han först senare skulle undervisa.

Wegner lade sedan ett gott ord för honom hos Søren Hansen, direktör för Fritz Hansen, och Kjærholm anställdes där. Anställningen varade knappt ett år. Under den tiden tog företaget examensstolen i en begränsad tillverkning, och Kjærholm ritade plywoodstolen PK0 – en stol som fick vänta i 45 år på att bli tillverkad.

1953 gifte han sig med arkitekten Hanne Dam, född i Hjørring, där han själv hade vuxit upp. Samma år började han undervisa på Kunsthåndværkerskolen, där han blev kvar till 1956.

Året 1955 avgjorde resten av karriären. Han knöts till Kunstakademiets möbelskola, där han blev lektor 1959, och han inledde samarbetet med möbelfabrikanten Ejvind Kold Christensen. Arbetsfördelningen var tydlig: Kjærholm ritade, Kold Christensen tillverkade och sålde. Den höll i 25 år, ända till Kjærholms död, och familjerna står fortfarande varandra nära, skriver Fritz Hansen. Undervisningen löpte parallellt hela vägen. Han ritade och undervisade samtidigt, först på skolan han själv hade gått på och sedan på akademin.

Erkännandet kom snabbt. 1957 fick han Grand Prix för möbler vid Milanotriennalen, 1958 Lunningpriset och 1960 Eckersbergmedaljen. Samma år gestaltade han den danska avdelningen på triennalen i Milano, och den fick också Grand Prix.

1962 ritade Hanne Kjærholm familjens villa i Rungsted. Han möblerade den.

Designfilosofi

Dansk Biografisk Leksikon lägger tyngdpunkten i hans verk på stålmöblerna från 1950-talet. Lexikonet ser spår av Bauhaus och Mies van der Rohe i dem, men kallar dem helt självständiga. Uppslagsverket Den Store Danske räknar honom till de främsta danska företrädarna för den internationella funktionalismen, med ett minimalistiskt formspråk i stål, glas och läder. Samma uppslagsverk titulerar honom arkitekt, möbelarkitekt och snickare. Louisiana valde det mellersta ordet när museet gjorde sin retrospektiv 2006: Poul Kjærholm – Furniture Architect.

Metoden var att ta bort. PK25 består av ett stycke av varje material, och PK22 är reducerad till ben, sits och beslag. Fogarna döljs inte: skruvförband och gummi sitter där man ser dem.

Stålet kombinerade han med läder, flätad rotting, flaglina, lönn och marmor, material som åldras väl. Dagbädden PK80 från 1957 är samma tanke i större format: en läderklädd liggyta på en ram av matt förkromat stål. Han prövade också nyare material. PK9 från 1960–61 har en lädersits på ett skal av glasfiberarmerad polyester, buret av ett treuddigt underrede i plattstål.

Om färgerna har sonen Thomas Kjærholm berättat en historia för Wallpaper*. När någon frågade om en stol kunde göras i grönt läder svarade fadern med en motfråga: hade de någonsin sett en grön ko?

Samtidigt stod han i en dansk tradition. Kaare Klint undervisade på Kunstakademiet medan Kjærholm studerade på Kunsthåndværkerskolen, men Den Store Danske pekar ut tre av Kjærholms möbler som bygger på typer Klint hade arbetat med: lädersoffan från 1956, fällpallen från 1961 och en däckstol från 1965. Fällpallen PK91 är en gammal möbeltyp i Kjærholms material, förkromat stål och läder. Det är dansk moderns typstudier, utförda i stål.

Bakgrunden i verkstaden syns i resultatet. Han var gesäll i ett hantverk men siktade på industriell produktion, och möblerna bär spår av båda: de är ritade för att tillverkas i serie, men fogarna är gjorda för att synas.

Centrala verk

PK25 (1951)

Examensstolen från Kunsthåndværkerskolen ritade Kjærholm 1951, året före examen. Ramen är böjd ur plattstål och löper obruten genom hela formen, utan fogar. Sits och rygg är av flaglina. Idén var att skala ner stolen till ett stycke av varje material: ett av stål, ett av lina. Fritz Hansen tog den i en begränsad tillverkning när Kjærholm var anställd där i början av 1950-talet, och sedan dröjde det trettio år innan företaget tillverkade honom igen. I dag ingår PK25 i Fritz Hansens Kjærholm-kollektion, där den kallas Element-stolen. Den visar redan allt som skulle komma: stålet som bär, ett mjukt material som spänns över, inga delar som inte behövs.

PK0 (1952)

PK0 ritade Kjærholm under året på Fritz Hansen, efter en idé från 1950. Stolen består av två skal av formpressad plywood som möts under sitsen och hålls ihop av gummidämpare. Fritz Hansen tog den inte i produktion. Först 1997, till företagets 125-årsjubileum, tillverkades en numrerad upplaga på 600 exemplar, märkt med årtalen 1872–1997. Fler har inte gjorts.

PK0 är den mindre kända sidan av Kjærholm: samma reduktion som i stålmöblerna, men i formpressat trä. Den visar att metoden inte hängde på stålet. Upplagan 1997 var också ett tidigt exempel på att ritningar ur hans arkiv blir möbler långt efter hans död.

PK22 (1956)

PK22 är en låg loungestol, ritad 1956 och tillverkad av E. Kold Christensen. Underredet var på den tiden av matt förkromat stål och är i dag av satinborstat rostfritt fjäderstål, och sitsen är klädd i läder eller flätad rotting. Stolen går att ta isär, och beslagen som håller ihop ben och sits är en del av formen, inte gömda under den.

Fritz Hansen har tillverkat PK22 sedan 1982. 2026, sjuttio år efter debuten, kom stolen i nya material tillsammans med soffbordet PK61, som enligt Fritz Hansen från början var tänkt som dess följeslagare. Den nya versionen av bordet har en skiva i gråvit granit.

PK24 (1965)

Tio år in i samarbetet med Kold Christensen ritade Kjærholm vilstolen PK24, som går under namnet hängmattestolen. Liggytan, med en nackkudde, vilar på ett underrede i stål. Den är ritad nio år efter PK22 och är på sitt sätt dess motsats: där PK22 är byggd för att sitta sträcker PK24 ut kroppen. Den tillverkades av E. Kold Christensen och tillverkas i dag av Fritz Hansen. MoMA i New York har en PK24 i sin samling, en gåva från Michael Maharam.

Louisianastolen (1976)

1975 bad Knud W. Jensen, Louisianas grundare och direktör, Kjærholm om stolar till museets nya konsert- och föreläsningssal. Kjærholm arbetade med salens arkitekt Vilhelm Wohlert och akustikern Jørgen Petersen. Resultatet blev fällstolar i lönn: ramar av laminerad lönn och sits och rygg av flätade lönnremsor, utan stoppning. Flätningen var inte bara ett materialval. Remsorna är en del av salens akustik, och hela konstruktionen är lätt och anpassad efter rummets ljud.

Stolarna installerades 1976, samma år som han blev professor, och fick Møbelfabrikantforeningens årspris året därpå. Det är lätt att glömma att mannen bakom PK22 var utbildad möbelsnickare. I Louisianas sal syns det.

Inflytande och arv

1976 blev Kjærholm professor vid Kunstakademiet, med möbler och inredning som specialområde, som efterträdare till Ole Wanscher. Han hade då undervisat där i över tjugo år. Den 18 april 1980 dog han i Hillerød, 51 år gammal.

E. Kold Christensen tillverkade kollektionen fram till 1982. Då gav arvingarna Fritz Hansen rätten att tillverka och sälja den. Sonen Thomas Kjærholm och dottern Krestine förvaltar i dag arkivet och arbetar med Fritz Hansen kring vilka modeller som tillverkas, i vilka material och färger. Arkivet är inte uttömt. Matstolen PK8 och matbordet PK58, som fanns som prototyper i slutet av 1970-talet, sattes i produktion 2007. PK4 och PK15 kom tillbaka 2023. PK3, en stapelbar stol i formpressat fanér på underrede av stålrör som Kjærholm ritade 1954, gick i produktion först på 2020-talet.

Verken finns i flera museisamlingar. MoMA i New York har förutom PK24 en stol från 1956 i förkromat stål och rotting under titeln Triennale Chair. Nasjonalmuseet i Oslo köpte en PK9 1978, och Designmuseum Danmark i Köpenhamn har hans möbler i samlingen. Louisianas retrospektiv 2006 följdes året därpå av Michael Sheridans verkförteckning The Furniture of Poul Kjærholm, och samma år visade galleriet R & Company i New York honom för andra gången. Den danska standardmonografin är Nils Fagerholts Poul Kjærholm från 1999.

På andrahandsmarknaden spelar tillverkaren roll. Tidiga exemplar från E. Kold Christensen prissätts högre än senare produktion. En PK80 med Kold Christensens stämpel två gånger på ramen såldes hos Phillips i London för 35 000 pund mot ett utrop på 20 000–30 000 pund. Just skillnaden mellan årgångarna är skälet till att vi lämnade PK22 utanför vår genomgång av designklassiker som investering: den bedömningen kräver ett expertöga.

Den som vill se Kjærholm bredvid Wegner, Mogensen och Jacobsen hittar dem i vår översikt över kända danska möbelformgivare. Examensstolen från 1951 tillverkas fortfarande, med samma obrutna ram av plattstål.