Nanna Ditzel – formgivaren som tänkte i kubikmeter

Idén kom när de stod uppe på sitt eget matbord. Nanna och Jørgen Ditzel såg rummet utan stolsben och bordsskivor i vägen och förstod att de kunde använda kubikmeter i stället för bara kvadratmeter. Resultatet blev ett trappelandskap i skumgummi som visades i Köpenhamn 1952, och tanken att man kan sitta, ligga och röra sig i flera höjder följde Nanna Ditzel genom drygt sextio år som formgivare. Hon ritade möbler, silversmycken för Georg Jensen och ett möbeltyg som har vävts utan avbrott sedan 1965. Det som Fredericia räknar som en av hennes största kommersiella framgångar kom när hon närmade sig sjuttio: Trinidad-stolen från 1993, med utskärningar efter de lövsågade husfasader hon hade sett på en resa till Trinidad.

Bakgrund

Hon föddes som Nanna Hauberg den 6 oktober 1923 i Köpenhamn. Ingen i familjen arbetade med form, och vägen till ritbordet gick genom verkstaden: innan hon började på formgivarutbildningen gick hon i lära och blev utlärd möbelsnickare. I maj 1943, nitton år gammal, skrev hon i dagboken: ”Jeg er nu fuldt besluttet på, at jeg gennem roligt og støt arbejde vil blive en dygtig møbelarkitekt.”

Hon studerade på møbellinjen vid Kunsthåndværkerskolen i Köpenhamn, där undervisningen utgick från Kaare Klints møbellære, och gick från 1945 som hospitant hos Klint själv på Kunstakademiets møbelskole. Redan som elev, omkring 1944, visade hon sina första möbler på Københavns Snedkerlaugs utställning. Examen tog hon 1946.

På skolan hade hon träffat Jørgen Ditzel, född 1921. De gifte sig 1946 och öppnade samma år en gemensam tegnestue. Under de följande femton åren bar allt de ritade båda namnen: möblerna, smyckena och priserna. 1950 vann paret första pris i Guldsmedefagets Fællesråds tävling om smyckesförslag, och 1954 började samarbetet med Georg Jensen, som för Nannas del blev livslångt. De tog silvermedaljer vid triennalen i Milano 1951, 1954 och 1957, fick Lunningpriset 1956 och guldmedalj i Milano 1960.

Samtidigt växte familjen. Dottern Dennie föddes 1950, tvillingarna Lulu och Vita 1954. ”Vores tilværelse er rig, nærmest overfyldt, skønt vi prøver at begrænse os”, skrev Nanna i dagboken i juni 1956.

Jørgen Ditzel dog 1961. Nanna förde det gemensamma arbetet vidare ensam, och verken från 1962 och framåt är hennes egna.

1968 gifte hon om sig med Kurt Heide, en affärsman med möbelbutik i London, och flyttade dit. Några år senare grundade de Interspace, ett möbel- och designcenter i Hampstead, där Heide sålde hennes möbler och italienska möbler till kontraktsmarknaden. Kurt Heide dog 1985. 1987, 64 år gammal, flyttade hon tillbaka till Köpenhamn och inrättade ateljé, verkstad och bostad i ett blått hus i Klareboderne. Där arbetade hon till sin död den 17 juni 2005.

Återkomsten öppnade en ny period. I slutet av 1980-talet färgsatte hon de danska statsjärnvägarnas IC3-tåg, klädda i hennes eget möbeltyg Hallingdal, och 1989 började samarbetet med Fredericia Furniture, som i dag tillverkar flera av hennes möbler.

Designfilosofi

Någon programförklaring från Nanna Ditzel har inte hittats. Det som finns är dagböckerna, verken och det som de som arbetade nära henne har sagt. Ur det går ändå fyra drag att läsa.

Det första är kroppen i vila. ”Nanna var övertygad om att våra bästa tankar kommer när vi sitter bekvämt, nästan ligger ner”, har dottern Dennie Ditzel sagt till Fredericia. Trappelandskapet från 1952, som fick namnet The Padded Cell, var en terrasserad yta i flera nivåer i skumgummi, klädd i tyg och med lösa stödkuddar som kunde flyttas fritt. Färgsättningen i blått, gult och rött gjordes av Aagaard Andersen. Landskapet tillverkades aldrig i serie, men idén kom tillbaka: på snickarlaugets utställning 1962, på en leksaksutställning på Forum 1963 och, långt efter hennes död, som installationer på Trapholt i Kolding 2023.

Det andra är materialet. Paret arbetade med skumgummi från början av 1950-talet, och senare kom polyester och glasfiber. Samtidigt tog hon de klassiska materialen, rotting, formpressat trä och silver, och prövade vad mer de kunde göra. Dansk Kvindebiografisk Leksikon sammanfattar stilen som renhet och enkelhet i formen, djärva och genomtänkta färgval och en stark känsla för silver, trä och textil.

Det tredje är färgen. Kulörerna i Hallingdal byggde enligt Nanna Ditzel Design inte på något system, utan på hennes eget färgsinne.

Det fjärde är avståndet till skolan hon kom ifrån. Fredericia beskriver hur hon efter Klint-skolningen rörde sig bort från de stränga formella reglerna, mot skulpturala och mjukt rundade former, ofta med naturen som utgångspunkt. Hantverket hade hon med sig, hon var utlärd snickare, men det var inte där hon stannade. ”Nanna Ditzel hade ett hantverk, men var först och främst formgivare”, sa Louise Campbell när hon invigde jubileumsutställningen på Trapholt.

Fredericia tillskriver henne också en mening som passar en karriär på sextio år: ”Tre steg fram och två tillbaka betyder ändå att jag har tagit ett steg i rätt riktning.”

Centrala verk

Hanging Egg Chair (1959)

Nanna och Jørgen Ditzel lyfte stolen från golvet. Hanging Egg Chair är ett äggformat, välvt skal i flätad rotting som hänger i en kedja från taket, och den som sitter i den kan gunga lätt. ”Genom att hänga upp ett äggformat, välvt skal i en kedja förverkligade de stolen som en sammanhängande och svävande form”, skriver Hanne Horsfeld i sin bok om Nanna Ditzel. Stolen flätades ursprungligen hos rottingverkstaden R. Wengler, som paret redan hade arbetat med i början av 1950-talet.

Namnet ställer ibland till det. Arne Jacobsens Ägget kom året innan, 1958, men det är en annan stol: annan formgivare, annan tillverkare, annat material. Ditzels stol är den som hänger.

I dag tillverkas hängstolen av Sika Design, handflätad i indonesisk rotting. Den mäter 85 × 72 × 120 centimeter och väger 7,5 kilo. Enligt Nanna Ditzel Design tillverkas den också av Yamakawa i Japan.

Høj børnestol (1955)

Den höga barnstolen ritade Nanna och Jørgen Ditzel till de egna tvillingarna Lulu och Vita, födda 1954. Den tillverkades först hos Kolds Savværk i Kerteminde, ett sågverk med en mer industriell produktion än mästersnickarnas verkstäder. Enligt Nanna Ditzel Design gav just det paret utrymme att förfina detaljerna.

Samma sågverk tillverkade 1958 parets Ringstol, en cirkulär stol som omsluter den som sitter men tillåter flera sittställningar. Den kunde packas platt, med löstagbar sits, armstöd och ben, för att sänka fraktkostnaden. Ringstolen tillverkas inte i dag.

Barnstolen klarade sig bättre. Den finns med i den danska Kulturkanonen, under barnkultur, och tillverkas i dag av Carl Hansen & Søn. Den nya versionen har fått ett ryggstöd för de minsta barnen, tillagt för att stolen ska klara dagens säkerhetskrav. Den ritades för två bestämda barn, och sjuttio år senare sitter andras barn i den.

Trisse (1962)

Trisse är en av de första möblerna Nanna Ditzel gjorde i eget namn efter Jørgens död, och den börjar i en iakttagelse. Barn klättrar på stolar och bord, och stolar och bord välter. Svaret blev en barnpall som tål att vändas, rullas och staplas. Det danska namnet Trissen betyder ungefär trissa eller spole; på engelska hette den från början Toad Stool.

Det visade sig snart att pallen och bordet i samma serie dög lika bra åt vuxna. Trisse finns åter i produktion, och Fredericia har tagit upp den i en ny familj med pallar, soffbord, matbord och barbord, tillverkade i företagets egen snickerifabrik i Danmark.

Trisse är mindre känd än hängstolen, men den visar tydligare hur hon arbetade på egen hand: hon utgick från hur möbeln faktiskt används, av den som faktiskt använder den.

Hallingdal (1965)

Hösten 1964 bad Percy von Halling-Koch Nanna Ditzel att rita en stor textilkollektion som skulle starta hans nya Halling-Koch Designcenter. Ett av tygerna var Hallingdal, vävt hos Gudbrandsdalens Uldvarefabrik i Norge och lanserat 1965. Färgerna var rosa, blått, turkos, rött och orange, ovanligt klara för möbeltyg på den tiden.

När Kvadrat grundades 1968 av Poul Erik Byriel och Erling Rasmussen blev Hallingdal, enligt Kvadrats vd Anders Byriel, företagets första produkt. Tyget heter i dag Hallingdal 65, är vävt i ull och viskos och finns i 58 färger. Enligt Kvadrat har det sålts i över sex miljoner meter.

Hallingdal är ett av de mest spridda Ditzel-verken och samtidigt ett av de minst kända som just hennes. Den som reste med de första danska IC3-tågen satt på det, sannolikt utan att veta vem som hade ritat det.

Trinidad (1993)

På en resa till Trinidad såg Nanna Ditzel de koloniala trähusens lövsågade fasader, det som kallas gingerbread. Hon tog med sig mönstret hem till en stol för Fredericia. Trinidad har en ram av stålrör och en rygg och sits i formpressad plywood med CNC-frästa utskärningar, nitade mot ramen. Utskärningarna ger ett spel av ljus och skugga och ventilerar samtidigt, och stolen går att stapla. Enligt Nanna Ditzel Design var det en nyanländ CNC-fräs som gjorde produktionen möjlig.

Fredericia räknar stolen som en av hennes största kommersiella framgångar och som en vändpunkt för företaget. Den har tillverkats av Fredericia sedan starten, som stol 3398 och i varianter med armstöd, klädsel och barhöjd. Nasjonalmuseet i Oslo har ett exemplar i samlingen (inv.nr OK-2003-0110). Till 30-årsjubileet 2023 kom nya varianter. Det är en industriellt tillverkad stol av stål och plywood, ritad av en formgivare som hade börjat som snickarlärling femtio år tidigare.

Inflytande och arv

I sajtens egen genomgång av dansk modern får Wegner och Mogensen var sitt stycke, medan Nanna Ditzel får en mening i ett stycke som hon delar med Verner Panton. Kvadrats vd Anders Byriel har sagt det rakt ut: ”Jag är förvånad över att Nanna inte har blivit mer känd globalt, och jag undrar om det beror på att hon var kvinna.”

Omvärderingen började ändå medan hon levde. Bench for Two från 1989, en bänk i bok med ett grafiskt mönster i ryggen och en röd prick i mitten, blev hennes första verk för Fredericia och fick guldmedalj vid International Furniture Design Competition i Asahikawa i Japan 1990. Bordet till bänken är en kvartscirkel, ett förslag från dottern Dennie som fullbordar formen som en tårtbit. Samma år visade hon Butterfly Chair, två spegelvända stolar i två millimeter lackad fiberskiva som öppnar sig mot varandra till en fjäril. Efter Trinidad räknar Fredericia henne som företagets andra husformgivare efter Børge Mogensen, och kallar henne en ledande gestalt i 1990-talets förnyelse av dansk design. Hon blev riddare av Dannebrogorden 1995 och fick Statens Kunstfonds livsvariga ydelse 1998.

I dag förvaltas verket av familjeföretaget Nanna Ditzel Design, där döttrarna tog över livsverket. Dennie Ditzel ledde det dagliga arbetet till 2023; sedan dess gör barnbarnet Camilla Ditzel och Henriette Noermark det. Tillverkningen är spridd: Fredericia gör Trinidad, Bench for Two och Trisse-familjen, Sika Design hängstolen och loungestolarna Madame och Rana från 1951, Carl Hansen & Søn barnstolen och Kvadrat Hallingdal 65.

Hundraårsdagen 2023 gav nya Trinidad-varianter och en stor utställning på Trapholt i Kolding, presenterad som den första som visade hela hennes produktion. ”Nanna Ditzel har haft ett kolossalt inflytande på dansk design”, sa Trapholts direktör Karen Grøn till Vogue Scandinavia vid öppningen. Också silvret har hittat nya ägare: ett halsband av modellen Vertebrae, Georg Jensen nr 108, ritat 1955 under åren med Jørgen, såldes hos Bruun Rasmussen i Köpenhamn 2020 för 30 000 danska kronor inklusive avgifter, mot ett utrop på 8 000–10 000.