Ole Wanscher – möbelarkitekten som skrev möbelns historia

Ole Wanscher skrev om fällstolen i nästan ett halvt sekel. I mitten av 1930-talet gällde det fällstolen ur bronsåldersfyndet från Guldhøj, 1940 de nordiska fällstolarna i tidskriften Artes, och 1980 en hel bok, Sella curulis, om fällstolen som tecken på värdighet. Mittemellan, hösten 1957, ställde han ut en egen: den fällpall som Carl Hansen & Søn i dag tillverkar som Egyptian Stool. Wanscher (1903–1985) var dansk möbelarkitekt, tog över Kaare Klints möbelundervisning på Kunstakademiet i Köpenhamn och skrev Møbelkunsten, en möbelhistoria som översattes till svenska, tyska och engelska. Stolarna han ritade är smala i virket och bygger oftast på engelska brukstyper från 1700-talet. Hos Wanscher går forskningen och ritbordet sällan att skilja åt.

Bakgrund

Båda föräldrarna levde av konsten. Fadern Vilhelm Wanscher (1875–1961) var konsthistoriker och modern Laura Kirstine Baagøe Zeuthen (1877–1974) målare när sonen Ole föddes den 16 september 1903 på Frederiksberg, den egna kommunen som Köpenhamn har vuxit runt. Han gick på teknisk skola och studerade därefter några år vid Kunstakademiets arkitektskole, men tog aldrig examen.

Den skolning som betydde mest fick han i arbetet. 1924 var han enligt Dansk Biografisk Leksikon med när Nationalmuseet mätte upp och undersökte Vitskøl kloster, och 1925 började han på Kaare Klints ritkontor. Där stannade han till 1927. På Klints kontor studerade man engelska 1700-talsmöbler in i minsta detalj, och det studiet förde Wanscher vidare resten av livet. 1928 öppnade han ett eget ritkontor med inriktning på möbler.

Sedan kom flera roller på en gång. 1931–36 undervisade han i möbelritning på Kunsthåndværkerskolen i Köpenhamn, 1932 kom hans första bok, Møbeltyper, och samma år gifte han sig i Zürich med Hilda Dorothea Pestalozzi. Från 1931 ställde han ut på Københavns Snedkerlaugs möbelutställningar, där arkitekter visade nya modeller tillsammans med snickarmästare. Wanschers partner blev snickarmästaren A.J. Iversen, och han ställde ut på snickarlauget ända till 1966. Han deltog också i världsutställningarna i Bryssel 1935 och Paris 1937, och i Paris gestaltade han Danmarkssalen.

Svensk publik mötte hans arbete flera gånger. Han ställde ut på Dansk Kunsthåndværk i Stockholm 1942 och på Dansk dekorativ kunst på Liljevalchs 1950, samma år som han var kurator för utställningen Dansk Sølv 1900–1950 på Nationalmuseum.

Huvudverket Møbelkunsten kom ut som subskriptionsverk 1946–55. Samma år som det var färdigt, 1955, blev han professor i möbel- och rumskonst vid Kunstakademiet. Klint hade dött året innan, och Wanscher tog över den möbelundervisning som Klint hade byggt upp sedan 1924. Han behöll professuren till 1973.

Det första äktenskapet upplöstes 1954, och 1967 gifte han om sig med arkitekten Edith Weinreich. Ole Wanscher dog den 27 december 1985 i Charlottenlund, samma år som hans sista bok, Møblets æstetik, kom ut.

Designfilosofi

Wanscher uppfann sällan nya möbeltyper. Han tog befintliga typer och gjorde dem lättare. Dansk Biografisk Leksikon beskriver största delen av hans produktion som förfiningar av engelska brukstyper och talar om hans förkärlek för ”spinkle dimensioner og spændstige former” – spinkla mått och spänstiga former. Beskrivningen håller fortfarande framför en Wanscher-stol: benen är smala, och stabiliteten kommer från stagningen snarare än från grovt virke.

Förfiningen hade en teori bakom sig. Som forskare studerade Wanscher möbeln som typ: hur bruket, materialet och konstruktionen tillsammans formar en stol eller en pall, snarare än hur stilarna avlöser varandra. Med det synsättet blir en ny stol nästa led i en typ, inte ett brott med den. Så arbetade han med den engelska karmstolen, och så arbetade han med windsorstolen, den engelska pinnstolen, som han också ritade en egen version av.

Carl Hansen & Søn, som tillverkar hans möbler i dag, skriver att han såg möbelformgivning som en gren av arkitekturen. Han ritade för snickarmästare, men också för industrin. Weilbachs Kunstnerleksikon räknar bland tillverkarna upp Rud. Rasmussen, France & Daverkosen, Fritz Hansen och P. Jeppesens Møbelfabrik, och i de industriella möblerna utgick han från vad träet klarar konstruktivt.

Fällstolen var hans längsta forskningsämne. I mitten av 1930-talet skrev han om fällstolen från Guldhøj-fyndet och pekade mot ett egyptiskt ursprung för typen. 1940 följde ”Nordische Klappstühle aus der Bronzezeit” i Artes, och 1980 boken Sella curulis, om fällstolen som symbol för värdighet och ämbete. Det är samma typ som han själv formgav 1957.

Han var också kritiker. I konsthantverkstidskrifterna och i Arkitekten skrev han enligt Dansk Biografisk Leksikon saklig, skarp och fördomsfri kritik. Läraren, forskaren, kritikern och formgivaren var samma person, och det märks i möblerna: de är argument lika mycket som föremål.

Centrala verk

Colonial Chair (1949)

Wanscher ritade karmstolen 1949, och P. Jeppesens Møbelfabrik tillverkade den som modell PJ 149. Originalen har ram i palisander och sits i rotting. Ett exemplar från 1949 finns i RISD Museums samling i Providence, med inventarienummer 85.191, och på ett exemplar som Phillips i London har katalogiserat sitter etiketten ”PJ MADE IN DENMARK DESIGN OLE WANSCHER” bredvid märket från Dansk Møbelkontrol.

Förebilden är den engelska 1700-talsstolen, men detaljerna är Wanschers. Armstöden stiger till en spets innan de vänder nedåt, ett drag som Carl Hansen & Søn kallar hans kännetecken. Benen är rundstavar, och bakbenen svänger utåt.

Sedan Carl Hansen & Søn köpte P.J. Furniture, Poul Jeppesens tidigare företag, 2012 tillverkas stolen där som OW149, i ek eller valnöt, oljad, såpad eller vitoljad, med dynor i läder eller tyg. Det finns en fotpall, OW149F, och en soffa som Wanscher enligt tillverkaren ritade femton år efter stolen. Carl Hansen & Søn kallar Colonial Chair hans mest kända verk.

Egyptian Stool (1957)

Fällpallen visades på snickarlaugets utställning på Kunstindustrimuseet hösten 1957. Det exemplaret var utfört av A.J. Iversen i mahogny och läder, enligt Phillips i London, som senare sålde det för 7 500 pund. Längre fram tillverkade P. Jeppesen pallen som PJ 2000.

Carl Hansen & Søn kopplar den till Wanschers resor i Egypten: där fascinerades han av de gamla maktsätena, och pallen gjordes med möblerna från templet i Thebe i tankarna. Bakom den låg också drygt två decennier av egen forskning i fällstolen, sedan artikeln om Guldhøj-fyndet i mitten av 1930-talet.

Carl Hansen & Søn tillverkar pallen i dag som OW2000, i FSC-certifierad ek, såpad eller oljad, med en sits i sadelläder, konjak eller svart, som viks ihop när pallen fälls. Fällpallen har också visats i Designmuseum Danmarks utställning i Köpenhamn.

Det är här forskaren och formgivaren ligger närmast varandra. Pallen är en typ som Wanscher hade skrivit om sedan 1930-talet, ritad av samma hand som skrev historien om den.

Karmstol J2833 (1958)

Den här stolen visar den sida av Wanscher som sällan når möbelhusen. Dansk Biografisk Leksikon skriver att han och snickarmästaren A.J. Iversen under många år utvecklade exklusiva möbeltyper tillsammans, och räknar dem till höjdpunkterna i dansk möbelkonst. Wanscher ritade, Iversen utförde.

Enligt Phillips ritade Wanscher karmstolen J2833 1958, och Iversen byggde den i mahogny och nigerläder. Den visades på snickarlaugets utställning på Kunstindustrimuseet 19 september–5 oktober 1958, i monter 6. Fyra år tidigare hade paret enligt samma auktionshus visat en karmstol i palisander och läder på snickarlaugets utställning i Forum, och under den sitter fortfarande Iversens pappersetikett: ”Snedkermester/A.J.Iversen/Kobenhavn”.

J2833 tillverkas inte i dag. Exemplaren finns på samlarmarknaden, och hos Phillips i Hongkong gick ett för 25 000 Hongkongdollar.

Inredningar för staten och hovet (1941–1970)

Wanscher ritade inte bara enskilda möbler. Enligt Weilbachs Kunstnerleksikon inredde han Magasin du Nord 1941, De Danske Spritfabrikker på Havnegade 29 i Köpenhamn 1941–43 och F.L. Smidth 1955. För staten gjorde han Danmarks ambassad i Stockholm 1954–55 och Det Danske Institut i Rom 1967, och för hovet Amalienborgs bibliotek 1959–64 och ett backgammonbord till drottning Margrethe II 1970. Till Davids Samling i Köpenhamn ritade han en montre.

Inflytande och arv

Wanscher ledde Kunstakademiets möbelundervisning i arton år, från 1955 till 1973. Professuren gick 1976 till Poul Kjærholm, som därmed blev professor efter honom. Kjærholm hade gått en annan väg, med stål i stället för trä, men Wanscher skrev 1982 enligt Weilbachs Kunstnerleksikon artikeln Poul Kjærholm i traditionen i Louisiana Revy. Titeln placerar stålmöblerna i samma tradition som han själv hade skrivit historien om.

Wanscher hör till kärnan i dansk modern: Klints ritkontor, snickarlauget och Kunstakademiets möbelskola. Han fanns på alla tre adresserna. Bland de danska möbelformgivare som präglade perioden var han dessutom dess historiker, och Møbelkunsten kom ut på tyska, engelska (som The Art of Furniture) och svenska.

Erkännandet kom under 1950- och 60-talen. ”Att äga en Wanscher-stol är ett äventyr varje dag”, skrev Politiken 1958 enligt Carl Hansen & Søn. 1960 fick han guldmedalj vid Milanotriennalen och Snedkerlaugets årspris, och 1962 blev han riddare av Dannebrog. Hans möbler finns enligt Weilbachs Kunstnerleksikon i samlingarna hos Designmuseum Danmark, Nordiska museet i Stockholm, Louisiana, Trapholt och Koldinghus.

I dag förvaltar Carl Hansen & Søn arvet i produktion: Colonial-stolen med fotpall, soffa och soffbord, fällpallen OW2000 och OW124 Beak Chair, som Wanscher enligt tillverkaren visade på snickarlaugets utställning 1951. Smeknamnet kommer av armstöden, som liknar en näbb. Iversen-möblerna går på auktion: de tidiga exemplaren av fällpallen och karmstolarna från snickarlauget.

Den som vill förstå Wanscher bör börja med fällpallen. Den rymmer forskningen från Guldhøj, resorna i Egypten och snickarlaugets hantverk i ett föremål som går att fälla ihop och bära under armen.