Yngve Ekström – snickaren som ritade Sveriges mest sålda fåtölj

År 1999 bad Sköna Hem sina läsare rösta fram det bästa svenska möbeldesignets verk under hela 1900-talet. Vinnaren var en fåtölj från 1956 – Lamino, ritad av Yngve Ekström och tillverkad av Swedese Möbler AB i Vaggeryd. Bruno Mathssons Pernilla kom tvåa. Carl Malmstens Lilla Åland kom trea. Ekström, som till skillnad från sina konkurrenter saknade formell designutbildning och hade börjat sin bana som trettonåring på sågverk i Småland, slog dem båda. Det är en bra historia. Det är också en sann historia, vilket är det som gör den värd att berätta.

Bakgrund

Fadern Oskar Ekström svarvade spindelstolar vid Hagafors Stolfabrik i Vaggeryd – en fabrik grundad 1863, Sveriges äldsta möbelfabrik. Det var alltså inte en slump att Yngve Ekström, född 16 juni 1913 i Hagafors, Småland – alternativt i granntätorten Svenarum, källorna är oense – kom att ägna sitt liv åt trä och sittmöbler. Men fadern dog tidigt. Modern Sigrid drev ett kafé av enklare slag i hemmet. Pengar till formella studier fanns inte.

Från tretton års ålder arbetade Ekström på sågverk och lärde sig snickeri och trähantverk underifrån och upp. Han tog plats som lärling i träskulptur vid Viking-möbelfabriken. Kvällstid studerade han teckning, skulptur, måleri, musikhistoria och konsthistoria parallellt med fabriksarbetet – extramurala kurser, inte examina. Det är den bakgrunden som gör hans arbete begripligt: det är tillverkningskunskapens formgivning, inte akademiets.

År 1945 grundade Ekström, hans äldre bror Jerker Ekström och vännen Bertil Sjöqvist möbelföretaget ESE-möbler i Vaggeryd. Initialerna stod för Ekström, Sjöqvist, Ekström. Bolaget var litet, men ambitionen var stor. Ekström tog inte bara hand om formgivningen – han ansvarade också för fotografi, reklam och kataloger, och ritade sedermera företagets logotyp. Han var med och designade fabriksbyggnaden.

Det stora genombrottet kom 1953, när arkitekten Lena Larsson bjöd in ESE-möbler att ställa ut på NK-Bo i Stockholm – vid den tiden landets viktigaste inredningsarena. Ekström visade bland annat Thema-stolen och Kurva-fåtöljen. Han var fyrtio år gammal och hade just hittat sin röst. ”Nu har jag löst mitt livsproblem”, lär han ha sagt, ”design är både arbete och hobby.”

Under de följande decennierna ritade han över 150 möbelmodeller, lampor och textilier. ESE-möbler bytte tidigt på 1960-talet namn till Swedese Möbler AB inför en internationell satsning. Brodern Jerker och Yngve sålde bolaget under mitten av 1970-talet – det hade då växt till ett sextiotal anställda och en omsättning i tiotals miljoner kronor – men Yngve fortsatte att designa för Swedese till sin död den 13 mars 1988 i Vaggeryd.

Designfilosofi

Ekström tillhörde den generation svenska formgivare som på 1940- och 50-talen byggde det som världen i dag kallar Skandinavisk modern. Samtida med Alvar Aalto, Bruno Mathsson och Arne Jacobsen, delade han deras tro på att funktionell form och estetisk kvalitet inte behövde välja sida. Men hans utgångspunkt var specifik: böjt laminerat trä, ett material han kände inifrån och ut.

Ekström behärskade fanér och laminat som snickare, inte som teoretiker. Det märks i formerna. Ryggar och armstöd i hans fåtöljer följer kroppens linjer med en precision som förutsätter att formgivaren förstår vad träet kan och inte kan göra i böjprocessen. Stolen börjar i materialet, inte i skissen.

Hos ESE-möbler var han tidigt ute med flatpack-konstruktion. Kurva-stolen från 1953 monterades med fyra skruvar och packades platt i kartong – IKEA-idén, ett decennium innan IKEA. Thema-stolen kunde levereras fyra i en kartong. Det handlade inte om kompromiss; det handlade om att göra god design tillgänglig.

”Vi resonerade som Napoleon”, sa Ekström om ESE-möblers entreprenörsstil, ”vi sätter igång och ser hur det går.” Det är ett citat som säger mer om honom än de flesta designfilosofiska utsagor. Pragmatismen var principen. Ändå är resultaten allt annat än pragmatiska i uttrycket – Lamino är en av de organiskt vackraste fåtöljerna i nordisk möbelhistoria.

Det finns ett annat uttalande som återges i källorna, vars exakta ursprung är svårspårbart men vars resonans är äkta: ”Att ha designat en bra stol är kanske inte ett dåligt livsverk.” Ekström sade det utan ironi. Han menade det.

Centrala verk

Lamino (1956)

Lamino är slutpunkten på en lång undersökning. Föregångarna – fåtöljerna Anders och Per från 1945, Kurva och Båge från 1953 – var alla studier i hur böjt laminerat trä kan omsluta en sittande människa. Lamino är svaret på de frågorna.

Stolen består av en stomme i böjt laminerat trä – tillgänglig i björk, ek, ask eller valnöt beroende på version – med klädsel i fårskinn, läder eller tyg. Ursprungligen kläddes den i naturfärgat sadelläder. Dimensionerna är B 70 cm, D 78 cm, H 101 cm med en sitthöjd om 41 cm. Det är en djup stol, byggd för att luta sig tillbaka i.

Sedan 1956 produceras den oavbrutet av Swedese Möbler AB i Vaggeryd, enligt samma princip. Till 50-årsjubileet 2006 lanserades en specialupplaga i brunt eller svart sadelläder från Tärnsjögarveriet, märkt med en minnesmedalj på bakstödet. Det behövdes ingen ny ritning. Den ursprungliga höll.

Sköna Hems läsarröstning 1999 är ett erkännande, men den är inte Laminos enda merit. Den lever i svenska hem, i brittiska och japanska designbutiker, och i Nationalmuseums samling i Stockholm.

Thema (1953)

Det var Thema som öppnade dörrarna. Ekström visade stolen på NK-Bo i Stockholm 1953, och det var för många besökare första gången de såg en plattpackad stol som inte kompromissade med utseendet. Fyra stolar i en kartong – svartlackerad björkram med sits och rygg i ek eller valnöt, monterad av kunden med ett minimum av verktyg.

Idén förutsätter en insikt som inte var självklar 1953: att distributionskostnaderna är en del av designproblemet. Ekström löste dem utan att offra formspråket. Thema är kompakt och rakryggad, men inte kall – träet och proportionerna ger den en värme som flatpack-möbler sällan har.

Swedese återlanserade Thema 2018 i uppdaterat material. Den är fortfarande i produktion.

Arka (1955)

Arka tillverkades inte av Ekströms eget bolag. Den gjordes av Stolab i Jönköping, en separat tillverkare med rötter i den småländska träindustrin. Det är en distinktion värd att hålla i minnet: Ekström designade för flera tillverkare parallellt, och Stolab var – och är fortfarande – en av dem.

Arka är namngivet efter romerska arkadbågar. Grundformen bygger på tre cirklar vars samspel definierar silhuetten: breda elliptiska sits, svarvade pinnor i ryggen, fyra avsmalnande ben i massiv björk eller ek. Det är en lounge-stol med Windsor-stolarnas direkthet men med ett rundare, mjukare uttryck.

Den har producerats av Stolab sedan 1955 och finns fortfarande i deras sortiment, med en leveranstid på sex till åtta veckor. Det är ett tecken på att stolen fungerar i praktiken: inga uppdateringar, ingen återlansering med ny kommunikation – bara löpande produktion i sju decennier.

Caryngo (1955)

Caryngo är det ovanligaste verket i Ekströms produktion, av ett enkelt skäl: han ritade den inte ensam. Grundkonstruktionen och ritningarna kom från Carl Malmsten – tidens andra stora namn i svensk möbelformgivning. Ekström stod för detaljer och finish. Malmsten kallade ursprungligen stolen ”Modell Yngve”. Att de två samarbetade säger något om det klimat som rådde i den svenska designvärlden på femtiotalet: konkurrens och kollegialitet satt i samma rum.

Stolen har massiv ekram med sits och rygg i läder – ursprungligen även i canvas. Den lanserades 1955 av ESE-möbler och återlanserades av Swedese 2018, liksom Thema, som ett bevis på att Ekströms äldre produktion håller sig relevant utan kosmetiska ingrepp.

Inflytande och arv

Ekström lämnade inga lärjungar i den bemärkelsen att han undervisade. Han startade inte en skola och gav inga föreläsningar som vi vet om. Hans inflytande är av ett annat slag: det sitter i stolarna.

Lamino finns i Nationalmuseums permanenta samling – totalt åtta objekt av Ekström är registrerade där, inklusive Anders-fåtöljen, Laminett och en Lamino-fotpall. Victoria & Albert Museum i London har verk i sin samling. Stedelijk Museum i Amsterdam uppges ha det också, om än utan exakt kataloguppgift i de källor vi har.

Hans bidrag till Skandinavisk modern är att han befäste den småländska trätraditionen som ett fullvärdigt designspråk i klass med de mer skolade danskar och finnar han konkurrerade med. Det är inte en sentida omvärdering – det var tydligt redan när han visade på NK-Bo 1953, och bekräftades när han representerades i utställningen ”Scandinavian Design: A Way of Life” på Museum of Modern Art i Toyama, Japan, 1987.

ESE-möbler var, vid sidan av formgivningen, pionjärer i ett annat avseende: flatpack-konstruktion i Sverige, före IKEA. Det är sällan poängterat i diskussioner om svensk designhistoria, men Thema och Kurva bevisar att idén om plattpackad möbel med designambitioner inte uppstod ur ett vakuum i Älmhult.

Swedese Möbler AB finns kvar i Vaggeryd, i de ursprungliga lokalerna. Bolaget utsågs till Årets Nytänkare 2024 av Vaggeryds kommun. Lamino, Thema, Caryngo, Desirée och Arka tillverkas alla fortfarande. Det är Yngve Ekströms egentliga arv: inte minnesutställningar, utan löpande produktion.

Fakta