Eames Plastic Side Chair DSW – skalstolen på trädubbsben

Det började som ett skal av stämplad metall och slutade som en av 1900-talets mest kopierade stolar. Charles & Ray Eames ritade sin formgjutna skalstol till en tävling om billiga möbler som MoMA utlyste 1947, och när metallen visade sig omöjlig att pressa gick paret över till glasfiberarmerad plast. Skalstolen lanserades av Herman Miller 1950; den armlösa sidostolen på raka trädubbsben – DSW – kom i produktion i slutet av 1952. Bokstäverna står för Dining height, Side chair, Wood base: ett enda ergonomiskt skal, ett kryss av trä och stål under. Idag tillverkas den av Herman Miller i Nordamerika och på licens av Vitra i Europa, i återvunnen polypropen.

Designbakgrund

I oktober 1947 utlyste MoMA i New York en internationell tävling för billig möbeldesign, The International Competition for Low-Cost Furniture Design. Målet var uttalat: möbler för efterkrigstidens små hem, tillverkade så billigt att vanliga familjer hade råd. Eames Office gick in i tävlingen tillsammans med ingenjörsavdelningen vid UCLA, och bidraget i sittmöbelkategorin – ursprungligen ett skal av pressad metall – tilldelades andra pris av en jury där Mies van der Rohe satt med.

Metallen blev stolens första återvändsgränd. Drop-hammer-metoden som krävdes för att pressa skalen behövde en vikt på över hundra kilo och slog sönder formarna efter ungefär tre pressningar. Charles och Ray Eames vände sig i stället till Zenith Plastics i Kalifornien, som kunde armera plastharts med glasfiber. Tekniken var inte ny för paret: de hade formpressat trä och glasfiber åt den amerikanska militären under andra världskriget, och överförde nu kunskapen till civil möbelproduktion.

Skalstolen – först i armstolsversion – lanserades av Herman Miller 1950 och togs samma år in i MoMA:s permanenta samling. Idén var modulär: ett formgjutet skal som kunde kombineras med utbytbara baser. Trädubbsbasen är en av dem. DSW är alltså inte en fristående möbel utan en konfiguration i ett system, där samma skal kunde bäras av allt från raka träben till en stapelbar metallram.

Konstruktion och material

Skalet är stolens hjärta – ett enda organiskt formgjutet stycke med en vingformad sittkontur, utan stoppning. Materialet har bytts två gånger. Originalet från 1950 var glasfiberarmerad plast: smält harts lades för hand på en bädd av glasfibrer och pressades mellan en positiv och en negativ form i en hydraulpress. Glasfiberskalen fick synliga stråk – striations – och en ytvariation som samlare fortfarande värdesätter. Herman Miller beskriver dem som ”the same covetable surface variation and tell-tale fiberglass striations that have attracted avid vintage collectors for decades”, där varje skal blir unikt med små kaviteter och svaga ringar där basen fäster.

Av miljö- och hälsoskäl – styren och flyktiga organiska ämnen, och ett material som inte gick att återvinna – fasades glasfibern ut. Herman Miller slutade 1989, i samråd med Ray Eames; Vitra 1993. Skalen tillverkas sedan dess i formsprutad, genomfärgad polypropen. Sedan 2024 använder Vitra återvunnen polypropen och kallar serien ”Eames Plastic Chair RE”; Herman Miller erbjuder skal i återvunnen plast för utvalda versioner. Det återvunna materialet ger ljusare kulörer med små färgade pigmentprickar – en egenskap hos materialet, inte ett fel.

Basen skiljer DSW från syskonen. Här är det raka trädubbsben – lönn eller ask hos Vitra, med fler träslag och en metallfinish hos Herman Miller – bundna av en korsande stålstrut. Den ursprungliga trädubbsbasen från början av 1950-talet drogs in redan omkring 1953 sedan benen splittrats under belastning. Dagens bas kom tillbaka med återlanseringen 2001 och löser problemet med en metallstång genom varje dubb.

Måtten skiljer sig något mellan tillverkarna. Vitras europeiska DSW mäter 83 cm i höjd, 46,5 cm i bredd och 55 cm i djup, med en sitthöjd på 43 cm (46 cm med sitsdyna). Herman Millers dubb-basversion väger cirka 6 kg och tål omkring 113 kg belastning.

Funktion och användning

DSW är en matstol och armlös sidostol – låg nog att skjutas in under ett matbord, lätt nog att flyttas mellan rum. Det formgjutna skalet böjer sig kring ryggen och ger stöd utan stoppning, och den vingformade sittkonturen är hela ergonomin: inget dyna behövs, även om både Vitra och Herman Miller erbjuder lös sitsdyna för den som vill ha mjukare sits.

Skötseln är okomplicerad. Plastskalet torkas rent med en fuktig trasa. Trädubbsbasen är känsligare – trä tål inte stående väta eller långvarigt direkt solljus utan att torka och missfärgas, så stolen hör hemma inomhus. Färgutbudet gör den lätt att köpa i uppsättning: Vitra erbjuder femton eller fler skalkulörer, från ice grey och citron till deep black, medan Herman Miller listar ett dussin. Samma skal, olika baser, betyder också att DSW kan blandas med andra Eames-konfigurationer runt samma bord utan att brytningen känns.

Plats i designhistorien

Eames skalstol var en av de tidigaste industriellt massproducerade plaststolarna och en nyckelprodukt i övergången från formpressat trä till serietillverkad plast. Den bär efterkrigstidens demokratiska designideal rakt in i vardagsrummet: hög formkvalitet till lågt pris, precis som MoMA:s tävling hade efterlyst. Andra priset 1949 och platsen i museets permanenta samling från 1950 gjorde stolen kanoniserad nästan innan den nått marknaden.

Modultanken – ett skal, många baser – blev en modell för senare systemtänkande i möbeldesign. Och formen har kopierats i oräkneliga repliker världen över. Det säger något om ikonstatusen, men gör också äkthetsfrågan central för köparen. Äkta exemplar bär tillverkarmärkning undertill, Herman Miller eller Vitra, och de två är inte konkurrenter utan licenspartner: samma design, olika auktoriserade tillverkare per region sedan Vitra tecknade avtal med Herman Miller 1957.

Stolen är i full produktion. Vitra säljer den som ”Eames Plastic Side Chair RE DSW” för ungefär 440 till 670 euro beroende på bas och klädsel; Herman Miller listar dubb-basversionen till 875 dollar med fem års garanti. Glasfiberexemplaren från 1950 fram till utfasningen 1989 respektive 1993 är samlarobjekt och säljs via specialiserade mid-century-handlare. Verifierade auktionsnoteringar med hus och årtal saknas dock i tillgängliga källor, och några svenska cirkapriser i kronor anger tillverkarna inte.

Fakta