Flos – italiensk belysning sedan 1962

Flos första lampor gjordes genom att plastfiber sprutades på en metallstomme som roterade, tills formen uppstod av hur fibern lade sig. Materialet hette cocoon och kom från USA. Producenten Arturo Eisenkeil i Merano experimenterade med det, och 1960 gjorde bröderna Achille och Pier Giacomo Castiglioni sina första lampor av fibern. Två år senare bildades Flos, och i den första kollektionen fanns Arco – båglampan med marmorfot som har tillverkats utan avbrott sedan 1962 och som gav upphov till ett av Europas mest citerade mål om upphovsrätt för formgivning. Sedan dess har katalogen rymt en billykta på stativ, en ljuskrona utan kristaller och förgyllda lampor i form av vapen. Flos har i dag sitt huvudkontor i Bovezzo i provinsen Brescia och ingår i Flos B&B Italia Group, som ägs av investmentbolagen Investindustrial och The Carlyle Group.

Företagshistoria

Flos föddes ur ett material snarare än ur en verkstad. Cocoon var en sprutbar plastfiber som utvecklats i USA, där George Nelson och Isamu Noguchi redan hade använt den i lampor. Arturo Eisenkeil importerade den till Merano i Sydtyrolen, och 1960 kom de första lamporna: Taraxacum, Viscontea och Gatto av bröderna Castiglioni och Fantasma av Tobia Scarpa. 1962 bildades bolaget i Merano av Dino Gavina och Eisenkeil. Flera senare källor räknar även Cesare Cassina till grundarna, men Flos egen historik nämner honom inte. Namnet valde Pier Giacomo Castiglioni: flos är latin för blomma.

Samma år lanserades den första kollektionen, tre lampor av bröderna Castiglioni: Arco, Toio och Taccia. Flos beskriver i efterhand hur bolaget arbetade då: ”Flos bases its strategies on what today would be called a Think Tank.”

Från 1963–64 leddes bolaget av Sergio Gandini. Flos skriver att han började leda företaget 1963, koncernen att han köpte det 1964. Under Gandini flyttade Flos 1964 från Merano till provinsen Brescia, först till Nave och sedan till Bovezzo, där huvudkontoret ligger i dag.

Det internationella genombrottet kom 1972, med MoMA-utställningen Italy: The New Domestic Landscape i New York. Därefter byggde Flos nya fabriker, startade sina första utländska dotterbolag och köpte Arteluce, belysningsföretaget som Gino Sarfatti hade grundat i Milano i februari 1939. ”In late 1973, Sarfatti decided to sell Arteluce to Flos, and he retired to live in his house in Griante on Lake Como”, skriver Flos. Affären dateras till 1973 eller 1974 beroende på källa. Med Arteluce följde en färdig katalog, bland annat ljuskronan 2097.

Kring millennieskiftet dog Sergio Gandini, och sonen Piero ledde bolaget vidare. Flos köpte spanska Antares i Valencia, i Flos egen historik under 2005, och gjorde det till Flos Architectural, bolagets arkitekturbelysning.

Sedan tog kapitalet över berättelsen. 2014 köpte Investindustrial majoriteten av Flos, 80 procent enligt Dezeen, med Piero Gandini kvar som vd. I november 2018 bildade Investindustrial och The Carlyle Group Design Holding, med Flos, B&B Italia och Louis Poulsen. Den 15 maj 2019 lämnade Piero Gandini både Flos och Design Holding efter 22 år på Flos; Dezeen rapporterade om ”different views” med ägarna. Roberta Silva blev vd. Den 16 maj 2024 bytte koncernen namn till Flos B&B Italia Group, och Silva lämnade Flos samma månad. I januari 2025 kom Piero Gandini tillbaka, nu som arbetande ordförande för hela koncernen. Sedan den 1 juni 2026 är Pablo Illueca vd för Flos. Han har arbetat på Flos sedan 2012 och ledde Antares från 2020.

Gruppen har krympt. Den 11 juni 2026 annonserades att Louis Poulsen säljs till danska Chr. Augustinus Fabrikker, bland annat för att minska koncernens skulder, och enligt branschtidningen Inside Lighting slutfördes affären den 16 september. Flos omsättning har också gått ned: från 267 miljoner euro 2022 till 222 miljoner 2024 och lika mycket 2025, enligt Il Sole 24 Ore. Någon konkurs har Flos aldrig haft. Historien är en serie ägarbyten, inte en räddningsaktion.

Designsamarbeten

Achille Castiglioni (1918–2002) och hans bror Pier Giacomo (1913–1968) var Flos innan Flos fanns. De arbetade med Eisenkeils cocoon-fiber innan bolaget bildades, gav det namn och ritade hela den första kollektionen. Brödernas metod var att låna lösningar från föremål som redan fungerade: en billykta, en gatlykta, ett fiskespö. Efter Pier Giacomos död 1968 fortsatte Achille ensam. 1971 kom Parentesi, som han ritade efter en idé av Pio Manzù, och 1988 Taraxacum 88 – en ny lampa med samma namn som cocoon-lampan från 1960, nu en ikosaeder av tjugo glänsande aluminiumtrianglar med glödlampor. Samarbetet varade i drygt fyrtio år, från 1960 till Achilles död 2002.

Tobia Scarpa, ofta tillsammans med Afra Scarpa, fanns också med från början. Hans Fantasma hörde till cocoon-lamporna 1960, och 1968 ritade han Biagio, en bordslampa ur ett enda block Carraramarmor. Han har själv beskrivit stämningen i det tidiga bolaget: ”Back in the day when I was working for Flos, the most amusing thing was always being able to amaze others…”

Gino Sarfatti ritade aldrig för Flos. Hans lampor kom med köpet av Arteluce, och den mest kända av dem, Sarfatti 2097 från 1958, har Flos tillverkat sedan dess. Med Arteluce kom också Paolo Rizzattos arkitektlampa 265 från 1973, ritad för Arteluce och återlanserad av Flos i nya färger 2022 som 265 Chromatica. Den är vårt val som bästa flexibla läslampa i guiden till designlampor till sovrummet. Rizzatto var 1978 med och grundade Luceplan, där han 1986 ritade Costanza.

Philippe Starck träffade Sergio Gandini 1985 och blev en återkommande gästformgivare med flera av husets storsäljare. Miss Sissi från 1991, i formsprutad polykarbonat, sålde enligt Flos 8 000 exemplar på de första tio dagarna. Året innan hade Alessi lanserat hans citruspress Juicy Salif. 2005 kom Guns, förgyllda lampor i form av vapen – Bedside Gun, Table Gun och Lounge Gun – där 20 procent av intäkterna gick till en humanitär organisation. Starck har beskrivit relationen som en familjeaffär: ”I am in love with Gandini family since ever and especially now with Piero Gandini…”

Jasper Morrison kom till Flos i slutet av 1990-talet, med Glo-Ball 1998, och ritade fortfarande för bolaget 2021, då Oplight W1 kom. Däremellan ligger Smithfield och Superloon. ”Flos was always the company I wanted to design for”, säger han i en intervju på Flos webbplats.

Samma generationsskifte tog in Marc Newson (Helice, 1993) och Konstantin Grcic, vars Mayday från 1999 fick Compasso d’Oro 2001. Grcic har sedan ritat bland annat OK och Bellhop. Under 2010- och 2020-talen har Michael Anastassiades (IC Lights 2014, Arrangements) och bröderna Ronan och Erwan Bouroullec (Belt) gett Flos fler priser.

Designfilosofi och formspråk

”For over 60 years, we have merged technology with emotion, and research with poetry”, skriver Flos om sig själv. Det är en företagsmening, men katalogen ger den visst stöd: den rymmer en ny plastteknik, ready-mades av billyktor, skulpturer i marmor, massproducerad polykarbonat, politisk provokation och, från 2000-talet, LED och arkitekturbelysning genom Antares.

Någon husstil i vanlig mening finns inte. Det som går igen är ett sätt att arbeta. Cocoon-lamporna fick sin form av hur fibern lade sig när stommen roterade, inte av en ritning av ytan. Toio visar sin transformator öppet och använder den som motvikt. Sarfattis 2097 visar sina kablar. Det mest Flos-typiska är att konstruktionen får synas: Toio och 2097 gör det öppet, Arco genom marmorblocket som bär hela bågen.

Marmorn är den andra konstanten. I Arco är Carraramarmorn motvikt och fot, i Snoopy en vit marmorfot med dimmer, och Tobia Scarpas Biagio är huggen ur ett enda block. Den tidiga katalogen är den italienska grenen av mid-century modern: funktionen bestämmer formen, men materialet får vara tungt och dyrt.

Tillverkningen har legat i provinsen Brescia sedan 1964. Flos förklarar valet så: ”The industrial infrastructure of Brescia is perfect for giving designers maximum freedom of action.” Arkitekturbelysningen görs hos Antares i Valencia.

Priserna visar hur formspråket har tagits emot. Flos första Compasso d’Oro gick till Parentesi 1979, och sedan har Mayday (2001), OK (2016), Arrangements (2020), Belt (2022) och Philippe Malouins Bilboquet (2026) följt. 2020 fick Arco ADI:s nyinrättade karriärpris för produkter som inte prisades när de kom.

Centrala produkter

Taraxacum (1960, Achille och Pier Giacomo Castiglioni) är en av de första cocoon-lamporna: plastfiber sprutad på en metallstomme, 64 centimeter i diameter och 52 centimeter hög. Den tillverkas fortfarande, i dag som Taraxacum Cocoon. Taraxacum 88 i aluminium är en annan lampa.

Arco (1962, bröderna Castiglioni) hänger ljuset över matbordet från en fot i Carraramarmor i stället för från taket. Lampan väger 63,8 kilo enligt Flos, och hålet genom foten är till för ett kvastskaft när två personer ska bära den. LED-versionen kom 2012, och till 60-årsjubileet 2022 gjordes Arco K i 2 022 exemplar.

Toio (1962, bröderna Castiglioni) är en importerad amerikansk billykta på 300 watt monterad på en sexkantig förkromad stång, ursprungligen ställbar mellan 170 och 200 centimeter, med transformatorn synlig vid foten. MoMA har ett exemplar, en gåva från Flos. I dag säljs den som Toio LED.

Taccia (1962, bröderna Castiglioni) är den tredje lampan i den första kollektionen och tillverkas fortfarande. Den kom nästan med i vår lista över designklassiker under 5 000 kronor men hamnade över prisgränsen.

Snoopy (1967, bröderna Castiglioni) är en bordslampa med vit marmorfot, en skiva i kristallglas, en lackerad reflektor i aluminium och dimmer i foten. Namnet kommer från Charlie Browns hund.

Biagio (1968, Tobia Scarpa) är en bordslampa huggen ur ett enda block Carraramarmor. Den tillverkas fortfarande.

Parentesi (1971, Achille Castiglioni efter en idé av Pio Manzù) blev Flos första Compasso d’Oro 1979. Manzù dog 1969, två år innan lampan kom ut.

Miss Sissi (1991, Philippe Starck) är en bordslampa i formsprutad polykarbonat och finns i MoMA:s och Centre Pompidous samlingar. Pompidous exemplar är en gåva från Flos 1999.

Glo-Ball (1998, Jasper Morrison) finns i dag i flera varianter.

Mayday (1999, Konstantin Grcic) fick Compasso d’Oro 2001 och finns i dag också i en utomhusversion.

IC Lights (2014, Michael Anastassiades) är den senaste lampan i den här genomgången och finns med i Flos egen lista över ikoner.

Köpguide och äkthetskontroll

Flos säljer direkt till svenska kunder via flos.com, med priser i kronor. I oktober 2026 kostade Arco 33 485 kronor där. Garantin är två år, och Flos säljer reservdelar i webbutiken – sexton stycken till Arco, bland dem den långa stålkanalen för 1 980 kronor.

Flos säljer också genom design- och belysningsbutiker över hela landet; butikssökaren på flos.com visar återförsäljarna på din ort.

Kopiorna är ett verkligt problem, och Arco är det tydligaste exemplet. Flos kallar den själv ”one of the most imitated design icons ever”, och i november 2006 stämde Flos Semeraro för försäljning av kopian Fluida. Målet gick till EU-domstolen och slutade med en fällande dom i Milano 2012. Ett äkta exemplar känns igen på fem saker:

• ”Flos” etsat i reflektorns kant, synligt genom den perforerade skärmen
• hålet i marmorfoten sitter i tyngdpunkten och rymmer ett kvastskaft
• fasade kanter på foten och oregelbunden ådring i marmorn
• en teleskopisk båge utan påskruvade förlängningar
• satinerat stål: en svart, mässings- eller kopparfärgad Arco är alltid en kopia

Även 265 hör till de mest kopierade lamporna, enligt vår sovrumsguide. För Flos övriga produkter anger tillverkaren artikelkod och EAN-nummer, men något serienummersystem har vi inte hittat. Spara kvittot.

På andrahandsmarknaden är Arco förvånansvärt billig, eftersom den aldrig har varit sällsynt: Bukowskis klubbade ett etikettmärkt exemplar för 14 000 kronor i oktober 2020. Eftertraktade är i stället tidiga Arteluce-upplagor, som 2097 med svarta bakelitsocklar och 265 med Arteluce-etikett. Auktionshuset Wright satte i april 2025 ett utrop på 3 000–5 000 dollar för en 2097.